Rapport 2024

Skedviken, söndagen den 3 november

Åtta deltagande fågelskådare samlades denna härliga söndag i senhöstens tecken. En frisk och successivt varmare vind drog bort de sista löven från träden. Åkrar och beten lyste dock fortfarande gröna i den spröda höstsolen.

Nere vid Mörby slottsruin tryckte c:a 25 salskrakar i vasskanten. Där fanns också enstaka andra andfåglar. Vi kunde räkna till åtta gräsänder, en knipa, en bläsand, två krickor samt ett litet antal storskrakar. Ute på den blåsiga sjöytan låg så den stora massan av storskrakar och föste runt fisken i sjön.

Två havsörnar drog förnöjsamt över flocken som ett irritationsmoment för skrakarna. Därutöver fanns två skäggdoppingar, några storskarvar, fiskmås och gråtrut.

Utsikt över Skedviken november 2024. Foto: Gabriel Ekman

Vid fågelskådning ska man också titta upp, bakåt och lystra med öronen.
Då kunde sävsparv, gärdsmyg, dubbeltrast, större hackspett, gulsparv, steglits och domherre läggas till inom syn och hörhåll. Ja, listan kunde hade kunnat göras längre än så.

Flyttfåglar då?
Ja, enstaka småflockar av sångsvan drog mot sydväst och över åkrarna höll en mindre flock tofsvipor till. Det dröjer nog inte länge förrän det är dags att bege sig söderut.

Efter dagens fika var vi mätta och belåtna och drog oss tillbaka till Fasterna kyrka. Härifrån tog vissa av oss till fots vidare till betesmarkerna vid Uggelnäs.

Väl ute på Skedviken kunde vi se dagens överraskning!
En svarthakedopping i vinterdräkt låg helt ensam vilket är ett ovanligt fynd på denna lokal och vid denna tidpunkt.

Väl tillbaka vid Fasterna kyrka fanns en flock starar på cirka 25 individer och en ormvråk.
Sammanlagt sågs 36 arter vilket får väl ses som godkänt denna senhöstdag.

Vid pennan
Gabriel Ekman

Rönnskärs udde, söndagen 20 oktober

Nio personer var vi som hade ställt klockan denna morgon för att ta oss ut till Väddökusten med förhoppning om att uppleva fåglarnas flyttning mot varmare breddgrader. Strax efter soluppgången var vi på plats vid Rönnskärs udde med kikarna redo och termosarna inom räckhåll. Halvklart väder med en sydlig vind och ovanligt varmt för årstiden påverkade förmodligen sjöfåglarnas drift att sträcka söderut denna dag för det visade sig tyvärr vara en mycket stillsam morgon med låg aktivitet.

Likväl är det alltid trevligt utmed roslagskusten och vi gjorde vårt bästa för att hitta de fåglar som kanske gömde sig mellan vågtopparna, flög förbi långt ut över sjön eller kanske smög bakom ryggen på oss längs strandskogen.

Ganska tidigt hittades två havsörnar som satt på kobbarna i norr och efter ett tag flög förbi på spaning efter något att äta. Att vintern är i antågande visas av att alfåglar börjar samlas kring Rönnskärs udde. Totalt rörde det sig om ungefär 250 individer. Kring årsskiftet kommer det nog röra sig om ett par tusen alfåglar i området. Två storlommar sträckte söderut. Lite senare under morgonen sågs ytterligare två lommar på längre avstånd (små- eller storlom). Representanter för bestånden av storskrake och knipa flög förbi i diverse riktningar och några årsungar av storskrake födosökte i vattnet på behagligt kikaravstånd. Fiskmås och knölsvanar noterades också då de drog omkring i närområdet.

En skrattmås sträckte i alla fall förbi söderut och två tobisgrisslor sågs också. Några andra alkor som sträckte förbi på avstånd var sannolikt tordmular snarare än sillgrisslor.

I oktober händer det ibland att tusentals kråkfåglar sträcker västerut via Åland in över Väddö och ganska tidigt sågs en blandad flock av gråkråkor och kajor dra in men mer än så blev det inte denna morgon.

Långt i norr sågs en gåsflock flyga neråt mot vår obsplats. Antalet kunde räknas till 13 individer långt innan vi hade bestämt dom till art. När vinkeln blev bättre visade det sig vara vitkindade gäss och lite senare hittades ytterligare 20 ex. sträcka västerut. En ensam sångsvan flög också in över land. Fem viggar var de sista sjöfåglarna vi såg sträckande.

Även småfåglar tog det lugnt denna dag. En bergfink hördes och en flock gråsiskor flög förbi. Sveriges minsta fågel – kungsfågel visade åtminstone upp sig på någon meters avstånd från oss då de letade efter små spindeldjur och små insekter i granarna. En gärdsmyg smattrade till och en trädkrypare gjorde följe tillsammans med mesar. Två korpar patrullerade i sina ägor och kontrollerade att allt stod rätt till. Det tyckte vi (korpar och människor) att det gjorde innan vi lämnade udden för denna gång.

Magnus Bladlund

Ledskär, lördagen den 31 augusti

Höstens första ROF- exkursion gick åstad mot de nordliga sankmarkerna vid Ledskär i Norduppland.

Åtta deltagande kikarförsedda medlemmar njöt av de härliga strandängarna där vi i lä och solsken kunde lära känna dräktvariationer på vadare. Det hela var mycket lärorikt. Minst hundra kärrsnäppor födosökte tillsammans med större strandpipare och enstaka gluttsnäppor och brushanar. Svartsnäppa lockade då och då och så kom där fyra insträckande kustsnäppor längs ut på lerbankarna. Kanske kom de från Grönlands nordkust på sin flyktväg söderut över Svalbard och Nordnorge, en fascinerande tanke. Sju ägretthägrar och enstaka gråhägrar förgyllde också tillvaron.
Likadant var det med alla änder med sina eklipsdräkter i alla dess former. Gräsänder, bläsänder, skedänder, stjärtänder, krickor, snatteränder och så en ensam bergandshona.

Grågäss fanns det i mängd, närmare 1500 stycken. Det var mäktigt när alla som på kommando lyfte sina halsar och lyfte vid annalkande faror. Till och med en ensam trana kunde av dessa nervösa gäss tolkas som varande en örn.
Därutöver fanns hundratalet kanadagäss och sju tranor.

Ledskär 24-08-31. Foto: Gabriel Ekman

Från norr drog så en molnskärm fram och kyligare vindar från nordväst började svepa in. Detta fick oss icke befjädrade individer att lyfta våra egna halsar och ta oss till den angränsande Karlholmsviken i nordväst.
Detta är en vik som påminner om Ledskär, om än något mindre, men man kommer fåglarna lite närmre.
Även här fanns det stora mängder grågäss som fem havsörnar ivrigt rörde upp. Mäktigt rörde sig flockarna i lufthavet och vi njöt på avstånd. Likaledes fanns här hundratalet tranor på rastning söderut.

Småningom hängde regnet i luften och vi började anföra vår egen höstflyttning söderut mot Norrtälje. Höstens första trevande inträde hade anlänt!

Gabriel Ekman skådade och skrev!

Nattsångarexkursion, fredagen den 7 juni

Kvällshimmel över sjön Foto. Gabriel Ekman

Kvällssolen draperade himlen i gyllenrosa färger efter det avtagande åskvädret. Vinden avtog till en stilla skönjning. Då samlades åtta förväntansfulla fågelskådare till en natt i försommarnattens tecken med dess tjattrande, kväkande, svirrande, skrämmande ljud med enstaka avvikande virtuoser!
Den varma fuktiga luften hängde tungt i gräset med älvdans över vassarna vid Lindholmen när vi andäktigt kunde njuta av kärrsångarens ändlösa sång. Många härmningar kunde man känna igen som sädesärla, björktrast, blåmes och biätare. Andra var säkerligen uppfångade tropiska fåglars läten som vi ju inte är vana vid. Allt drogs i ett högt och varierat tempo.
Därefter drog vi vidare via Malsta till Göringe i Lohärad.
Lohärad hänförs etymologiskt till ”Det låga häradet” eller ”häradet som ligger lågt” och de äldre i bygden brukar ofta beskriva sin trakt som ”Loärres skärgård”. Med det menas att byarna och dungarna ligger som små öar i det omgivande landskapet.
Här vid Göringe svirrade en gräshoppssångare sitt milda och högfrekventa men monotona sång med en intensitet som varierade med fågelns huvudrörelser. På avstånd hördes en vaktels rytmiska tretakt och en uggle-unges tiggläte avslöjade att här kan man ana ugglor i träden.
Vidare vid Nyckelby kunde två ytterligare vaktlar läggas till listan samt en ytterligare gräshoppsångare.
Hållsta bjöd på en raspande kornknarr som i det låga gräset i öster rytmiskt avslöjade sin vistelse. Raspandet är inte olikt en skosula som beskrivelse.
Allt medan mörkret djupnade for vi vidare och efter diverse knixande vedermödor i Rimbos förorter kom vi fram till Långsjöns östra vik. En kraxande trastsångare försökte på distans överrösta kärrsångarens sånglektioner.
Den här kärrsångare härmade mästerligt fisktärna och blåmes. Mellan dem försökte en sävsångare med tveksamhet försöka få sin röst hörd.
Nu var klockan strax vid ett och de första taltrastarna, rödhakarna och rödstjärtarna började ta vid. Exkursionen avlystes högtidligt. Några drog vidare på enskilda besök till Malmen och Draget för nattskärrors spelande medan andra föredrog att dra sig hemåt.
En ny dag var i vardande!

Vid pennan

Gabriel Ekman

Rönnskärs udde, söndagen den 14 april

Meteorologerna hade utlovat en regnruskig dag längs Väddökusten. Regnjackorna fanns redo hos de flesta av morgonens deltagare men det visade sig knappt behövas. Istället visade sig Rönnskärs udde, strax efter solens uppgång, från sin bästa sida. Lite moln rörde sig över himlen men solen hjälpte oss att komma i stämning då strålarna belyste den blygråa och rätt stilla havsytan. Några lätta regnstänkt förmådde inte bryta vår sinnesstämning.
Sådana var de yttre förutsättningarna. Vad tyckte då fåglarna? Som vanligt är detta svårt att gissa sig till men klart var att det inte skulle utföras några stordåd med mängder av sträckande fåglar av allehanda arter i stora mängder. Kanske var de lika förnöjsamma som oss åskådare. Varför flytta på sig när det är så trevligt där vi är?

Rönnskärs udde en morgon i april

Rönnskärs udde en morgon i april

I alla fall sjöng gärdsmygen som vanligt i skogen bakom ryggen på oss. Någon koltrast, ett par taltrastar och en rödhake ackompanjerade i bakgrunden men dagens huvudattraktion fann vi som väntat i sjön i stället. Ejdrarna hördes spela (sjunga?) och morgonen till ära låg ganska många individer nära strandkanten och lät sig beskådas fint i morgonens varma ljus. Flest hanar förstås med sina pistagegröna nackar och guppande huvuden i spelet kring de mer fåtaliga bruna ådorna. Sammanlagt uppskattades ejdrarna vara ungefär 750 individer. Emellanåt hördes det andra typiska vårlätet från Roslagens skärgård i april när enstaka alfåglar stämde in i kören. Totalt hittade vi ett trettiotal av den arten.
Mer förbiflygande än sträckande och några rastande sågs av andra andfåglar. Vigg, knipa, små- och storskrake och några enstaka svärtor. Ungefär 75 sjöorrar rastade längre ut. Lite mer oväntat var det par snatterand som rastade vid Rönnskärsläget. Tre skäggdoppingar flög söderut liksom en grågås. Ett par kanadagås höll till norr om oss hela morgonen. Fyra storlommar upptäcktes sträcka norrut under morgonen liksom en storspov. Årets första tärna för många av oss upptäcktes sträcka förbi – förmodligen en fisktärna. Skrattmåsarna var aktiva i luften och senare under morgonen vevade en svartmes igång sin trudelutt bakom oss. En sånglärka hördes i luften ovanför oss och en ängspiplärka rastade på klipporna när vi tittade framåt. Fem tordmular hittades liggande på vattnet och ytterligare två flög norrut. Steglits, domherre, grönsiska och förstås storskarvar var några andra återkommande inslag under morgonen.
Dagens artlista blev kanske inte så imponerande men det var ändå en fin morgon vid Rönnskärs udde – som alltid.

Magnus Bladlund

Praktiskt naturvårdsarbete, lördagen den 27 april
Efter vårens biotopförbättrande arbete på Hasselhorn så avslutades det, sedvanligt, med en
programpunkt där alla medlemmar är välkomna att delta.
Förutom att snygga upp efter motorsågarnas härjningar så skulle det ringbarkas björk och asp
för att skapa mer död ved.
Ju närmare den 27 april vi kom desto grinigare blev SMHI:s prognoser och på
lördagsmorgonen lovades regn från 09.00. Det går ju inte att ställa in en aktivitet med kort
varsel eftersom vi inte vet vilka som kommer.
Klockan 09.00 var alla samlade, undertecknad samt Erika och Kjell. Erika och Kjell, två
kämpar som alltid ställer upp. Ronny och jag hade gjort upp att, eftersom det kört ihop sig för
honom, behövde han inte komma om det inte blev många deltagare.
Förmiddagen var ännu fin med en härlig fågelsång och vi beslöt att arbeta med ”städning”
fram till kaffepausen och sedan göra en kort exkursion på Rumpudden och titta på hur det ser
ut där vi arbetat tidigare.
Klockan 09.30 började det regna, först lite fint men det ökade hela tiden. Genomsura avbröt vi
arbetet klockan 11.00. Att ta en fika kändes inte aktuellt, så vi åkte bort till Rönnsbol för att
titta efter forsärla innan vi skildes åt. Tyvärr tyckte forsärlorna inte heller om vädret och ville
inte ställa upp.
Bosse W.

Kommentarer inaktiverade.