Rapport 2023

Skedviken 19 november

Denna kylslagna morgon drog fem deltagare till Skedviken som ligger i den västra kommundelen. Förhållandena var goda för en fin fågeldag med svaga vindar och en sol som långsamt sågs äta sig igenom de tunna marknära molnlagren.
Vi började vid strandängarna vid Uggelnäs.
Vid strandkanten där isen började lägga sig sågs fyra krickor och fem bläsänder.
Det här är ganska sent på året för krickor på naturlig lokal och det troliga är att de flyttar strax med kylan söderut.

Utanför i sjöns mitt kunde över 60 salskrakar räknas och mer än 200 storskrakar noteras. Storskrakarna rörde sig fram och åter när de stressade fram fiskstimmen i sjön. Det är vackert och avundsvärt att studera deras fantastiska teknik till samarbete. Trots allt är det en ganska låg siffra för storskrak. Vissa år är de över tusen i antal. Stora flockar gråsiskor med enstaka grönsiskor rörde sig från al till al på kottjakt. Deras pannor syntes vackert draperade i rosenrött.

Nu bar  det av till Mörby slottsruin samtidigt som solskenet bröt fram på riktigt. Fantastiska färgskiftningar uppenbarade sig  i landskapet. Två adulta och en juvenil  havsörn granskade våra storskraksflockar. Det är en upplevelse att se hur flocken drar ihop sig till en svartvit röra tätt sammansimmande tillsammans medan havsörnen förvirrad och lottlös stryker förbi. Större hackspett,gröngöling och spillkråka kunde höras från omgivningarna jämte en och annan mes. Svårskönjbara var också de tre skäggdoppingar som låg i den bortre delen av sjön. Man kunde nu bokstavligt se isen komma krypande längs vass-sidorna. Flockar av sångsvan flög söderut. Vintern är i antågande. Snart vänder det åter till vår igen med ett nytt fräscht år och nya möten i fågelmarkerna. 30 arter totalt blev det denna vackra dag och så åkte vi hem igen!

Vid pennan Gabriel

Ledskär 30 september

Förutsättningarna var goda denna vackra soliga septemberdag. Ett milt regn under natten och en måttlig sydvästlig vind påverkade säkerligen fåglarnas flyktbeteende att stanna upp en stund och ta en rast och övernattning på de fina fladerna vid Ledskär och Karlholmsviken i norra Uppland. Vi var åtta personer allt som allt dagen i ära.

Detta år var hela Ledskärsviken vattenfylld och fylld av änder, vadare och gäss.
Lite extra utmaning bjöd dessa eklipsdräkter som fåglarna bemäktigats med denna årstid i kombination med visst motljus i början.
Nåväl, de sex ägretthägrar vi såg var vackert vita och som snödrottningar dominerade de över de enda två gråhägrarna.

Bland vadare fanns stora skaror kärrsnäppor, gluttsnäppor, brushanar, större strandpipare och kustpipare. Sex myrspovar vankade i vattenbrynet.
Änder dominerades av stjärtand, bläsand, vigg och gräsand. En gravand kunde ses. Denna sydliga fågel börjar uppträda allt längre norrut. Enstaka salskrakar dök ihärdigt i de grunda vattnen och tre skäggdoppingar låg i de yttre delarna av viken.
En överraskning bjöd den sena fisktärna som drog längs vasskanten.

Alla fåglar höll gemensamt vakande ögon på eventuella predatorer och många halsar sträcktes för de tre  havsörnar olika åldrar som bevakade viken. Så kom en ung pilgrimsfalk inseglande norrifrån. Några jaktuppvisningar ville den dock inte dela med sig av. Den satte sig lojt inne bland träden vid en av uddarna.

Efter sedvanliga fikat bytte vi miljö och for till Karlholmsviken.
Här rastade stora mängder grågås. Bland dessa återfanns kanadagäss, vitkindade gäss och en bläsgås.

Småfåglarna var relativt fåtaliga men en gransångare i full sång gav  med de 18 graderna i solen en sensommarkänsla som man kan leva gott på nu när det är mörkare dagar.
Vid 14-tiden kändes det lagom att röra sig söderut igen i samma riktning som fåglarna.
Skulle gärna följa med dem längre söderut men i avsaknad av vingar blev det stopp i Norrtälje.
52 arter blev det till slut!

Väl mött till nya fågeläventyr säger dagens rapportör och ledare Gabriel!

Nattsångare 9 juni

Tjugo förväntansfulla fågelskådare fanns på plats vid Friskis och Svettis kl 22 denna torra, vindstilla och så småningom lite kylslagna försommarnatt.
Första anhalten var Nodsta vid Frötuna Kyrksjö. Här svirrade en gräshoppsångare nära vasskanten ackompanjerad av vattenrall, näktergal och sävsångare.
Färden styrde så vidare mot Roslags-Bro där en flodsångare hållit till någon vecka vid stranden av sjön Bottenfjärden.

Flodsångare har en säregen stämma. Likt en symaskin framför den ett monotont mekaniskt insektslikt skyttlande. Står man nära hör man distinkta tickande övertoner som förstärker slagkraften och räckvidden. I år har flodsångare varit ovanlig och bara några enstaka fåglar har rapporterats från Uppland.

Vi fortsatte vidare ut i nattens skuggor och vid södra Rörvik sjöng en kärrsångare i vasskanten. Tempoväxlingarna skiljer den från den snarlika skönsjungande busksångaren men både har en rik repertoar av olika härmningar. Vi kunde identifiera c:a tio olika fåglar i härmningarna. På platsen hördes också drillsnäppa och näktergal.

Sedan bar det av ut mot Väddö och strax efter Kista hembygdsgård förgylldes natten av två nattskärrors spöklika spinnande.
Dess latinska namn Caprimulgus europaeus betyder ”getmjölkare” vilket avspeglar en gammal tro att nattskärror suger mjölken från getter, skadar deras juver och gör så att de blir blinda!

Nåväl, utan att bli förblindade av skräck och skrock så fortsatte vi mot Djävulsviken vid Älmsta. Här satt två kärrsångare till och sjöng intensivt mot varandra. Att höra dess fantastiska variation i sång var en upplevelse utöver det vanliga. På plats kunde vi också höra sothönans sträckläte som låter helt annorlunda mot det man hör när de ligger på vattnet.

Nu fortsatte resan mot Skebobruk och Närdingen. Vi hade här förhoppningar om att höra nattskärra på nära håll men det hade sannolikt blivit för kallt, 1 plusgrad, för att de skulle spela. Istället fick vi höra en kattuggla och dess xylofonläte.

Nu hade en ny dag anträtt. Trötta och nöjda åkte vi hem var och en till sig!
Då efter midnatt började de första rödhakarna komma igång. Dags för en ny dag i livet, nådens år 2023.

Gabriel Ekman

Vandring vid Hasselhorn kombinerad med praktisk naturvård 29 april

Sammanlagt sju deltagare kom med i dagens vandring genom naturskogen vid Hasselhorn. I det soliga vårvädret möttes vi av sången från de nyanlända löv- och grönsångarna samt svartvita flugsnappare rödstjärt och svarthätta. Från snåren hördes  gärdsmygar. Denna vårkör tillsammans med ett hav av blommande vitsippor, lungört och vätteros gjorde att man kände att våren äntligen är på gång. De första drillsnäpporna hade precis anlänt till Erkens stränder och en och annan knipa och storskrake låg ute på vattnet.
Inte bara fåglar kunde ses. Märkliga naturfenomen som getraggsalg låg som små bollar i vattnen vid ett bäckutlopp.  Denna alg är relativt sällsynt och kanske förbisedd men har ett märkligt utseende när man studerar den på närhåll. Detsamma gäller de fantastiskt orangeröda charlakansskålsvampar som fanns i de fuktiga lövskogsbackarna i reservatet.
Det finns i två snarlika arter av denna vackert färgade skålsvamp och bägge finns i reservatet. Det behövs mikroskop för att säkert skilja dem åt.

Vid lunchtid började fågellivet långsamt ebba ut och det var dags för hemfärd. Trötta och nöjda var vi med dagen. 31 fågelarter summa summarum blev det.

Gabriel Ekman

Rönnskärs udde 23 april

Vid en tidpunkt som endast den morgonpigga kan fördra samlades vi 4 personer i Norrtälje för vidare färd upp mot dagens exkursionsmål. Väl på plats väntade redan tre personer och ytterligare en person anslöt en stund senare. Lite för sent visade det sig för denne person (för övrigt en styrelsemedlem) för vi hade knappt fått upp våra kikare och tittat på vår första ejder innan den yngste deltagaren med mest alert syn ropade om en ägretthäger. Hägern flög över strandskogen söderut och vi kände oss redan ganska nöjda med dagen.

Annars var det trivsamma förhållande vid Väddökusten denna morgon. Solen hade så sakteliga stigit en bit över horisontlinjen och havet låg, om inte nybonat, så åtminstone stilla och lugnt. I stort sett vindstilla därtill och vi kände oss redo att ta oss an fågelsträcket…..som tyvärr visade sig vara minst lika stilla som vinden. Det var bara några få arter som målmedvetet rörde sig norr eller öster denna dag. Summerat vid avslutet tidig förmiddag hade drygt hundratalet fisk- och silvertärnor sträckte förbi. Ungefär 20 storlommar och några obestämda lommar sträckte också. Sädesärla och ringduva var ytterligare två arter som visade vilja att ta sig vidare mot nya mål. Sju tranor och en del skrattmåsar sträckte mot Åland. Ett par sparvhökar tog samma riktning liksom en grågås och några silltrutar verkade också sträcka snarare än flyga förbi. Över havet och i luften sågs också en del småfåglar sträcka men de fick nästan alla gå obestämda i brist på hörda lockläten eller för stora avstånd.

I stället ägnade vi oss mest åt att titta igenom de rastande fåglarna utanför Rönnskärs udde. Ejder var den art som var vanligast. Totalt uppskattades antalet individer till ungefär 400 utspridda i mindre grupper över en ganska stor yta. De flesta alfåglarna verkade ha lämnat vinterns rastplats – endast ca 40 individer återstod. Svärta och sjöorre hittades bara i små antal. Bland ejdrarna hittades totalt fem gråhakedoppingar – varav ett par som spelade regelbundet under morgonen. Två skäggdoppingar och en svarthakedopping sågs också. Nio storlommar och minst en smålom fanns också att beskåda liksom några tobisgrisslor och två tordmular. Övriga arter som flög förbi åt alla möjliga riktningar var stor- och småskrake, en del knipor, gräsänder , två krickor och en vigg.

När vi stod och inventerade dagens fågelbestånd kom åter ropet från den mest alerte. En jorduggla kretsade över strandskogen en kort stund, försvann, och kom åter igen och kretsade ett tag innan den till sist drog undan bakom trädtopparna. En obestämd kärrhök sågs utsträckande på långt håll.
I skogen bakom oss sjöng en gärdsmyg regelbundet. En dubbeltrast sjöng också ett tag från en grantopp. Till ljudkulissen bidrog också taltrast, rödhake och hyperaktiva nötväckor. En sävsparv flög ner i stora hällkaret och en järnsparv hördes kort sjunga. Två större hackspettar, några domherrar och en stare var några andra arter som noterades.

När klockan närmade sig 10-slaget kändes det inte som det skulle hända så mycket mer ur ornitologisk synvinkel. Lite strosande på hällarna och kring hällkaren gav spelande paddor, en solande huggorm och några större vattensalamandrar. Därmed lämnade vi lokalen bakom oss för denna morgon.

Magnus Bladlund

Vårexkursion till Bornan 1 april

Vi var elva personer, varav två juniorer, som följde med på denna tidiga och snörika vårexkursion. Turen gick till sjön Bornans norra sida och naturreservatet Borudamyren.
Solen hade precis börjat kommit fram och det var bra tid för trummande hackspettar. Redan tidigt kunde vi locka fram en spelande sparvuggla, som kom fram på nära håll. Ugglan i sin tur drog fram varnande småfåglar, bland annat gulsparvar och två stjärtmesar.
Vi följde en skogsväg som passerar Borudamyrens västra sida och här spelade vi upp trumning av tretåig hackspett. Tyvärr fick vi inte kontakt med någon sådan, men däremot flera större hackspettar. Bland granarna sågs även talltitor, svartmesar, blåmesar och talgoxar. Några korsnäbbar passerade.
Vid torpet Pensarmyra sjöng trädkrypare och en flock med storskarvar passerade på väg ut mot kusten. Morgonfika intogs vid Måsjöns norra strand. Härifrån hörde vi rödhake, gärdsmyg, nötväcka och steglits och över sjön upptäcktes en flock med sju sädgäss och en med kajor.
På tillbakavägen kunde vi konstatera att bäver har kommit till sjösystemet då stora aspar var gnagda på. Vid en gammal hölada hade en lokatt vandrat och i snön utefter vägen sågs även spår av mård, mink, räv, älg, rådjur och vildsvin.
Tyvärr var det dålig fart på hackspettarna denna snörika och kalla morgon. Men vi såg eller hörde ändå 22 arter fåglar och såg spår efter åtta arter däggdjur.

Kristoffer Stighäll