Hasselhorn 12 november
Aktiviteten, ”naturvårdsarbete på Hasselhorn” genomfördes programenligt lördagen den 12 november.
Ett taggat gäng anslöt punktligt klockan 09.00 och efter det vanliga, hur är läget snacket, drog vi upp i skogen norr om vägen och tog oss ann höstens av-verkningar.
Vi som deltog var Carl Petter, Kjell, Erika, Lukas, Åke, Ronny och undertecknad.
Carl Petter, som hade motorsåg, befriade några ekar från påträngande gran ett stycke västerut medan vi andra drog ris och stock.
Det fanns en hel del att ta sig an och vi hann med det mesta utom ett område norr om ”sänkan” med besvärlig blockrik terräng. Detta benknäckarområde kan lämnas som det är eller tas omhand i vår när stockarna har blivit något lättare.
Efter fyra och en halv timme kände vi oss rätt möra, men nöjda och efter en sista kaffe-slurk drog var och en till sitt.
Bo Wennberg
Rönnskärs udde 23 oktober
Vi var 6 deltagare samlade denna morgon för en exkursion till Rönnskärs udde. Väder och vind är som vanligt viktiga faktorer när det kommer till sträckskådning. En svag nordvästlig vind tillsammans med dimma och dis var det vi bjöds på när vi ställde upp vår utrustning och gjorde oss redo att hitta passerande fåglar. Dimma ställer förstås till det och till en början var det svårt med artbestämning av de änder vi ändå lyckades hitta speciellt som solen till en grad ändå hittade igenom diset och skapade motljus. Vi kände ändå det ganska snart skulle lätta över havet och koncentrerade oss på det som flög nära eller bakom oss i skogen. Nu var det i och för sig inte så mycket. Under hela morgonen var det väldigt lite småfågel i rörelse och vi trodde nog inte att det skulle vara så värst mycket fler änder längre ut heller.
Vad gäller småfågel noterades endast mycket små mängder. Några enstaka grå- och grönsiskor, ett lockläte av korsnäbb, en sjungande gärdsmyg, två grönfinkar och så de lokala mesarna. Mycket mer var det inte.
När det fortfarande var svåra förhållande över havet märkte vi ändå att det var viss rörelse. Till en början sågs några storskrakar och knipor. Fem sjöorrar rastade och sågs på ganska nära håll. En större flock kunde anas längre ut. Rätt som det var upptäcktes en blandad flock av diverse arter på nära håll som fort drog förbi. Huvudsakligen var det vigg, men också minst två bergänder, några sjöorrar och också några bläsänder och kanske några enstaka andra simänder. Tre gäss som tyvärr inte helt kunde bestämmas till art sträckte västerut.
Därutöver hittades mindre samlingar av sjöorre som sträckte och ytterligare några andflockar som fick lämnas obestämda i den ändå lättande dimman. Sol och vind gjorde sin sak och snart kunde vi hitta lösa ansamlingar av kråkor och kajor som kom insträckande över över havet. Kråkfågelflyttningen fortsatte sedan under hela tiden vi var där – inga enorma mängder men för båda arterna räknades sedan vardera ungefär 250 individer ihop till en totalsumma. På ”Lejet” – Rönnskärsläget en bit ut stod fiskmåsar och gråtrutar men vi upptäckte också en vadare som flög dit. Lite senare när solen slutligen besegrat diset kunde den artbestämmas till skärsnäppa. Ytterligare en vadare som sträckte förbi fick dock lämnas obestämd.
Med bättre sikt kunde vi hitta mindre flockar av sjöorre som sträckte förbi. Även bläsänder sågs emellanåt och därtill mindre mängder av stjärtand, en kricka, några småskrakar och totalt tre storskarvar.
Ett par rastande skäggdoppingar sågs också och så förstås ett par hundra alfåglar, men de sistnämnda höll sig för det mesta långt ut. På skären och i luften norr om vår position hittades först en havsörn, sedan ytterligare en och till slut en tredje. En av dessa sågs sedan flyga söderut för att kontrollera sina jaktmarker på annat håll. En sparvhök sträckte in och en hane blå kärrhök sträckte också västerut. Tyvärr hann inte alla få se den. En sparvhök till som förmodligen inte var sträckande hade en sammandrabbning med en kråka och lite senare sågs förmodligen samma individ flyga ut och spana av vattnet. Förmodligen i jakt på trötta småfåglar på väg in mot land. Senare under morgonen hittades ytterligare två sträckande sparvhökar. Fem sädgäss sågs också insträckande. Ett gäng sidensvans visade upp sig fint när de slog ner i ett minimalt buskage nära bunkern och en individ lyckades till och med hitta ett rönnbär som snabbt slank ner. Annars verkar det som rönnbären runt om i Roslagen redan ätits upp av trastar innan ens sidensvansarna hann hit denna höst. Över havet sågs en sträckande smålom, tre svärtor och sedan ytterligare en smålom men även ytterligare några flockar sjöorre och bläsand.
Vid det här laget hade vi redan hunnit frysa ett tag och vi funderade så smått på att bryta dagens exkursion. Förutom mindre mängder av kråkor hände inte så mycket. Ett par deltagare begav sig vidare till Sennebyhaken och vi andra tog en sista fika. Nu började ändå solen värma lite trevligt och dagens första skrattmås flög förbi liksom ytterligare en sparvhök. En tobisgrissla noterades också. Ett tiotal tättingar sågs fladdra omkring vid klipporna nere vid strandlinjen där de irriterande nog höll sig utom synhåll. Vi tyckte nog ändå att det var snösparvar. Slutligen sågs ändå att huvud kika fram och sedan hoppade några exemplar fram inom synhåll och i fint medljus på bra avstånd. Därmed kunde vi konstatera att det var snösparvar. Därefter upptäcktes plötsligt en stor vit fågel flyga utanför Lejet på väg in mot Gamla Grisslehamn – en ägretthäger! Tre ormvråkar hittades också långt ut över havet där de kretsade lite och sträckte sedan vidare in mot land. När dessa försvunnit sågs ytterligare två ormvråkar kretsa och sedan även de dra vidare. Ytterligare tre smålommar sträckte söderut. Andra flygande väsen i form av några trollsländor och en amiral sågs också nu när vädret blivit så soligt och behagligt. Ett par svartmesar sågs och tofsmesar hördes. Därmed kände vi oss nöjda med den fina morgonen och det som ändå blev en ganska bra fågeldag vid Väddökusten.
Magnus Bladlund
Gäss- och rovfågelexkursion söndag 16 oktober
Denna morgon bjöd på regnskurar och en snål sydvästlig vind och dagens mål var att försöka hitta rastande gäss och jagande rovfåglar över några lämpliga fält. Sett till de senaste veckornas rapportering i Artportalen var inte förhoppningen att finna några större mängder gäss men man vet ju inte i förväg förrän man ger det ett försök. Redan vid morgonsamlingen flög ett sextiotal kanadagäss förbi över fotbollsplanen vid Sportcentrum och ungefär 75 sidensvansar strök också omkring i området.
Vårt första stopp gjordes vid Harka ängar där vi hittade lä från vinden vid skogsranden av den västra delen av området. Här fick vi tyvärr kämpa ganska bra för att hitta några fågelindivider över huvud taget. I skogen hördes talgoxe och större hackspett. Ett tiotal storskarvar flög förbi och sedan var det inte så mycket mer. En räv beskådades där den patrullerade ängarna. Till slut upptäckte vi en gammal havsörn som flög ut mot Norrtäljeviken och några gråsiskor sträckte förbi över våra huvuden. Därefter blev det lugnt ett tag igen. Så småningom kom ändå åtta storskrakar flygande norrut. Ett gäng tamduvor sågs också liksom fyra björktrastar. Därefter upptäcktes äntligen en av dagens målarter – en fjällvråk. Den visade upp sitt arttypiska ryttlande i luften och sågs fint i luften under några minuter. Därefter fick den förmodligen nog av grådasket och landade i ett lågt träd där vi kunde titta på den i lugn ro. Vråken satt fortfarande kvar när vi bestämde oss för att åka vidare.
Via gamla Stockholmsvägen tog vi oss vidare till Finsta gärde för nästa stopp. Där upptäcktes ganska snart i ett träd en sittande fjällvråk och strax därpå ytterligare en individ som jagade i området. Det var ganska gott om rastande sånglärkor – ungefär ett femtiotal och bakom våra ryggar födosökte en flock sidensvansar i några enbuskar i brist på rönnbär. Ett gäng kråkor höll ordning i området och en gulsparv lockade. På en kraftledningstråd satt 15 starar och surade och vi hörde sångsvanar som tyvärr bara kunde anas bakom en trädridå. Inte heller här såg vi några gäss. Några sista regnstänk bjöds vi på samtidigt som vi såg en alltmer blå himmel över våra huvuden.
Därefter begav vi oss till Darsgärde fornborg med fin utsikt och en trevlig bänk att sitta på för en fikastund. Liksom på de tidigare stoppen vore det en överdrift att säga att det var någon fågelrikedom här. En ormvråk såg vi rätt omgående. Några mesar och en nötväcka lät från träden och en kungsfågel sågs i en gran. Även här noterades gråsiskor och sidensvansar och vi såg också en havsörn samt en fjällvråk. En fasan och en flock ringduvor. Över åkrarna sprätte ändå en stor flock med steglits – säkert ca 100 stycken! Med det kände vi oss ganska nöjda med dagen. Trots ganska få fågelarter och fågelindivider blev ändå vädret behagligt till slut och speciellt fjällvråkarna visade upp sig fint.
Utsikten från Darsgärde fornborg vid dagens exkursion.
Magnus Bladlund
Ledskär 11 september
Valet var lätt denna strålande sensommardag. Att viga dagen till fågelskådning på en av Upplands bästa rastlokaler framstod som det absolut bästa alternativet utan tvekan.
Inga valar men åtta väl morgonpigga rospiggar fanns på plats kl 8:00 för färd norrut. Klockan 10:00 fanns vi uppstallade i det nybyggda fågeltornet vid Ledskärsbryggan. Vattenståndet var så osedvanligt lågt att man nästan kunde se havsbotten hela vägen ut. Cirka 400 grågäss rastade i viken och en stor mängd änder låg i vattenkanten. Mest frekventa var bläsänder, gräsänder, vigg, knipa och 102 stjärtänder. Även gravänder fanns det tre av, krickor i en flock och enstaka snatteränder.
Bland vadare märktes kärrsnäppor och större strandpipare. Nära tornet uppehöll sig tre småsnäppor.
Stundom bröts friden av traktens havsörnar som seglade över viken i hopp om gott eftermiddagsfika. Ännu mera liv blev det när plötsligt från ingenstans en pilgrimsfalk livligt attackerade en ung brun kärrhökshona. Fantastiska kast och luftvolter följde och vi kunde bara njutningsfullt följa skådespelet från första parkett. En härlig uppvisning i flygkonst! Slutligen damp falken ner på en sten innan den flög vidare.
ROF:s exkursion vid Karlholmsviken. Foto: Gabriel Ekman.
Själva dök vi ner på fikat och vid 12- tiden var det dags för Karlholmsviken. Vid dess båtbrygga vid Boholmen har man en utmärkt översikt från väster över hela viken.
Denna var nu uttorkad och virka 900 grågäss täckte ytan. Bland dessa fanns en sädgås, två vitkindade och fyra kanadagäss. Vadare var representerade med bland andra rödbenor och svartsnäppor förutom de tidigare nämnda. Även här fanns det gravänder, två stycken.
Solen värmde på och småningom kände vi att det var dags att dra sig tillbaka ner mot Roslagskusten igen. Då var klockan 14:00. Norduppland gav mersmak. 52 arter totalt sett, inte illa!
Gabriel Ekman
Nattsångare 10 juni
Den traditionella nattsångarexkursionen samlade i år 8 deltagare i blandade åldrar.
Natten började med de rätta förutsättningarna i form av vindstilla, ljummet väder med en nedåtgående sol. Tyvärr började det blåsa en envis sydvästvind som delvis tystade ner fågellivet och försvårade ljudupplevelsen. Medhavd parabol kunde delvis kompensera detta faktum.
Första anhalten var Sundsta viltvatten där det tidigare hörts trastsångare. Dagkörens fåglar gav sina sista strofer från taltrastar och rödhakar. Näktergalar satte igång sitt kvällssmatter.
Nästa anhalt vid Sätunaviken vid Lommaren bjöd på en avlägsen gräshoppsångare, buskskvätta, rör – och sävsångare.
Vidare mot Hållsta i Lohärad fanns ytterligare en gräshoppsångare. Denna gång satt den lite närmre och kunde höras av samtliga deltagare.
Så for vi vidare norröver och vid Loskälva satt en ytterst svårhörd och avlägsen kornknarr. En vaktel drog några enstaka taktslag. Ytterst trögt och det var inte alla som lyckades höra.
Desto större njutning blev det när vår yngste deltagares skarpa nattuggleögon fick syn på en jorduggla som svepte fram-och tillbaka över örterna vid diket.
Så vid Vitsjökroken kunde en ytterst trög kärrsångare höras i sydost. En kornknarr drog några enstaka slag i väster.
Brölunda i Söderby-Karl gav ingenting. Där hade det alldeles dagarna innan spelat vaktlar.
Avslutningsvis vid Brobyvägen nära Skebobruk kunde vi slutligen njuta av två fullt spelande nattskärror på nära håll. Detta blev en höjdpunkt. Samtidigt började det långsamt ljusna på natthimlen för en ny dag att inträda. Nattsångarexkursionen var därmed till ända för detta året.
Vid pennan Gabriel
Gökotta vid Mälby naturstig den 26 maj
En tapper liten skara samlades på parkeringen framför Livsuniversitetes lokaler kl 4 på morgonen. I akt och mening att lyssna in den tidiga morgonens fågelkör.
Redan på parkeringsplatsen fick vi stifta bekantskap med ett antal fågelarter, såsom stenskvätta, sånglärka, gråhäger samt lite mer oväntat; spelande storspov och turkduva.
Ärtsångare var en av sångarna som hördes på vandringen.
Vi gick genom Mälby by mot det anlagda viltvattnet vid Mälbyhamnsvägen och lyssnade in sylvior av olika slag: svarthätta, trädgårdssångare och ärtsångare. Den fjärde sylvian, törnsångare hördes först när vi återvände till parkeringen vid sjutiden. Ett par större hackspettar flög i schytteltrafik med mat till ungar. En smådopping spelade ganska intensivt i viltvattnet bland de döda sälgsnåren. Ett antal knipor och en storskrake flög runt ovan vattnet, skrockandes och skräckandes.
Därefter gick vi naturstigen som börjar mitt i Mälby by. En vandring på cirka 1,5 km där skyltar berättar om jordbrukslandskapets utveckling från yngre järnålder till nutid. Tranor trumpetade på avstånd och tre sångsvanar flög förbi mellan oss och Väddö kyrka. En ormvråk försvann snabbt bakom en skogsdunge, säkert på jakt efter mat åt hungriga ungar. Ett gäng tornseglare svirrade omkring i lufthavet.
Åter vid parkeringsplatsen upptäckte vi två strandskator som letade mask på åkern mot kyrkan. En fiskgjuse fiskade över kanalen och en gammal havsörn med mycket ljust huvud och vit stjärt rörde sig cirklande från kyrkan österut. En värdig avslutning på morgonens vandring.
Göken då? Självklart hörde vi göken! En eller möjligen två fåglar ropade från olika riktningar av och till under vår vandring.
Ronny Carlsson
Rönnskärs udde 15 maj
Den här våren lade vi den traditionella exkursionen till Väddökusten ungefär en månad senare än vad som är vanligt. Risken är förstås att en stor del av sjöfågelsträcket redan är över vid denna tid på säsongen men å andra sidan finns en chans att man får se fågelarter som ännu inte kommit i mitten av april.
Denna tidiga morgon fick en bra start då det upptäcktes en turkduva i kommunens turkduvesäkraste lokal Älmsta.
Väl på plats vid Rönnskärs udde var vi 6 mer eller mindre morgonpigga deltagare på plats. Solen hade precis stigit över horisontlinjen och det var i stort sett vindstilla även om vinden tilltog en hel del senare under morgonen. Till en början kunde det konstateras att det mest var de lokala småfåglarna som lät i skogen bakom oss. Gärdsmyg, lövsångare, rödhake, bofink och några arter till. Fyra strandskator drog ljudligt fram och tillbaka på lokalen mest hela tiden vi var där.
En storlom sträckte förbi och strax därefter tre till som landade närmare Gamla Grisslehamn. Små- och storskrakar flög också förbi åt båda håll tämligen regelbundet. Vad vi tror var en lärkfalk sågs flyga i nordostlig riktning.
Ganska tidigt förstod vi att det inte skulle bli någon direkt sträckaktivitet att tala om denna dag, varken över havet eller tättingar i luften. De flesta fågelindivider som noterades var nog snarare tämligen lokala förmågor men det fanns undantag. En gluttsnäppa hördes, totalt elva svärtor flög norrut. Elva mindre korsnäbbar hördes och sågs över våra huvuden. Vigg sågs i mindre mängd. Roligast var de fem som slog ner i hällkaret närmast där vi stod och stannade där ett tag. En sparvhök sträckte mot Åland.
När ljuset blivit bättre räknades antalet ejdrar i området till ca 250 exemplar. En tobisgrissla sågs fint på nära håll. 12 knölsvanar flög förbi i prydlig linje och några ladusvalor födosökte.
Klockan hade nu slagit sju och när vi tittade på två storlommar som sågs rasta på behagligt avstånd skymtade plötsligt fågel förbi i kikarfältet och vi bytte snabbt fokus och följde den i stället. Det visade sig snart att det mycket oväntat var en nattskärra som kom insträckande och drog in i skogen strax norr om oss! Precis när nattskärran försvunnit upptäcktes två kustlabbar.
Därefter hände inte alltför mycket förutom att de lokala silvertärnorna var mycket aktiva tillsammans med fiskmåsar och enstakta trutar. En brun kärrhök sågs sträcka ut över havet och slutligen upptäcktes en skräntärna en bit ut över havet.
Vid det här laget tackade några av deltagarna för sig och vi övriga flyttade ner till Sennebyhaken i stället. Där såg vi fint en skärpiplärka sittandes på en sten. Ett par svarthakedopping noterades liksom även några skäggdoppingar och tre rastande gråhakedoppingar. Ett par ärtsångare sjöng och födosökte ivrigt. Ytterligare en del ejdrar sågs här liksom ett mindre antal alfåglar. Dessutom såg en av oss en stenfalk.
Vid det laget kände vi oss nöjda med dagen och kunde konstatera att även om det inte var någon större rörelse bland flyttande eller rastande fåglar hade vi haft en fin morgon med en rolig variation av arter.
/Magnus Bladlund
Hållviks våtmark inventeringsmorgon 9 april
Vi var 5 st deltagare plus ledaren Kristoffer. Det var minus tre grader och nysnö, men solen strålade på en blå himmel. Vi började inventeringen med att ta tid på 60 sekunder och räknade alla fåglar vi hörde eller såg och noterade samtidigt arterna och antalet. Sen gick vi några hundra meter och noterade alla fåglar utefter vägen. Vi hörde bland annat gärdsmyg, stjärtmes och en sjungande talltita och såg lunglav, aspgelelav och cinnoberticka. Sen stannade vi och tog timer på 60 sekunder igen och noterade alla fåglar. Sen fortsatte vi så tills vi hade gått en slinga runt hela våtmarken. Dom mer sällsynta arterna vi såg var havsörn, nötkråka, sävsparv, stor aspticka och spår av järpe. Totalt noterades 25 arter under morgontimmarna.
/Lukas Stenbäck