Okänt utflyktsmål, lördagen den 27 november
Rapport finns ännu inte.
Skrakar vid Skedviken, lördagen 13 november
Denna stillsamma soliga novemberdag slöt 17 deltagare upp och de flesta kom redan till parkeringen i Norrtälje där ytterligare 130 plingande sidensvansar tillkom. Dessa hade dock annat i tankarna och tänkte tanka rönnbär och annat gott istället och pilade raskt vidare mot stans östra utkanter.
Då drog vi västerut istället.
Längs vägen kunde ormvråk noteras vid Liesta och enstaka kråkfåglar satt här och där jämte en och annan kajflock.
Vi samlades åter vid Fasterna kyrka och efter stigen söderut följde oss en flock gulsparv med sina sparsmakade lockläten.
Väl ute vid Mörby slottsruin kunde vi i det låga medljuset njuta av nio salskrakar varav åtminstone en hanne började färga ut. Längre ut låg två stora flockar storskrak och vilade. Sammanlagt räknades de till cirka 1100 stycken, en magnifik syn om än på avstånd.
Två havsörnar, en gammal och en ung, spanade ihärdigt efter lunchmat och några skådare fick sedan se den äldre av havsörnarna med salskrake i klorna vid vår nästa anhalt, nära Uggelnäs, nordost om Fasterna kyrka. Här tillkom någon observerad skäggdopping och någon såg också en duvhök jaga förbi. En mindre flock med kanadagås kom sträckande söderut.
Nu vaknade de stora skrakflockarna till och det är en magisk syn att de dem driva fiskstimmen framför sig och ta del av godsakerna.
En och annan häger fanns både här och på förra lokalen.
Vi åkte därefter vidare mot Rånäs slottspark i hopp om ytterligare arttillskott men det var i stort sett ganska stilla där och tillskottet blev ringa.
Nu var dagens spanande till ända och andra bestyr var i åstundande för de deltagande fågelvännerna.
Totalt antal arter blev i år totalt 33 stycken.
/Gabriel Ekman
Naturvårdsarbetet på Hasselhorn, lördag den 23 oktober.
12 deltagare var av 2 damer anslöt till höstens naturvårdsaktivitet på Hasselhorn.
Vi delade upp oss i två grupper. En grupp fortsatte arbete norr om vägen med att fälla gran, städa upp efter tidigare insatser och ringbarka björk för att öka andelen död ved. Den andra gruppen drog ris och staplade stockar för att snygga upp efter höstens arbete på Rumpudden.
Dessutom fick vi besök från SLU och delta i ett forskningsprojekt, EnviroCitizen, en studie av fågelskådningens potential för att odla ett grönt engagemang. En studie som genomför i ett antal länder inom EU.
/Bosse Wennberg
Rönnskärs udde-söndagen den 26 september
Denna söndagsmorgon var en sådan där fin sak vädermässigt. På väg upp till Rönnskärs udde strök ett lätt dis över åkrarna och temperaturen balanserade kring nollan. Vi anlände straxt efter solens uppgång och spred ut oss på klipporna. Vinden var i det närmaste helt obefintlig om än i västlig riktning och för de av oss som inte befann sig i skugga kändes snart värmande strålar. Med andra ord väldigt trivsamt för de som var på plats men också en vädersituation som inte direkt brukar stimulera flyttning bland änder.
Ganska snart stod det klart att det inte kommer bli några rekordsiffror denna dag och de små flockar av sjöfågel som ändå flög förbi gjorde det för det mesta långt ut över havet. Motsol och värmedaller gjorde dessutom artbestämningen till en knepig historia – i alla fall till en början.
Det blev i alla fall en fin start på exkursionen då en mindre hackspett upptäcktes nästan omgående sittandes i ett träd bakom oss, samtidigt hördes mindre korsnäbbars lockläte. Korsnäbbar hördes senare vid flera tillfällen under morgonen men endast vid ett tillfället sågs sex stycken flyga över våra huvuden. En ensam småskrake blev den första noteringen av sträckande sjöfågel. Några få flockar simänder sträckte förbi under den första timmen och fick lämnas obestämda på grund av avstånd och ljus även om det ligger nära till hands att misstänka bläsand. En skärpiplärka upptäcktes landa i träd vilket känns ovanligt för arten. En havsörn kom lojt flygande och skrämde upp mås och trut från Läget där den landade för ett tag. Ytterligare en havsörn upptäcktes snart därefter vid Lerbådorna i norr. En del mindre flockar knipa sågs flyga förbi både åt norr och söder. Några bland deltagarna upptäckte en svärta som kom flygande och landade på ytan.
I skogen bakom oss kom plötsligt ett gäng stjärtmesar och visade upp sig. Nötväcka, blåmes och talgoxe noterades också. En svarthättas lockläte hördes från vassen vid hällkaret. Två rödhakar höll oss sällskap hela morgonen och den ena av dessa var ytterst orädd. Vid några tillfällen hoppade den till och med ned på marken och letade ätbart mellan stativbenen på våra tubkikare när vi stod och försökte göra vårt jobb att räkna änder. Det senare var förstås inte så ansträngande men med tiden upptäckte vi ändå några få flockar med kricka och bläsand. I den största flocken bläsand (som inte var så stor) upptäcktes även ett par stjärtänder. Även en liten flock ejder sågs gå ned och rasta.
Fyra obestämda lommar sträckte söderut och minst en storlom sågs rastande, lite senare sågs två storlommar mot syd. Nio grågäss kom insträckande och efterhand upptäcktes fyra skäggdoppingar samt ett par tobisgrisslor rasta.
Plötsligt upptäcktes en honfärgad blå kärrhök komma insträckande och ganska snart därpå hittades också en jorduggla över havet på väg mot land. En flock stare drog snabbt förbi liksom några steglitser. Två tofsmesar kom flygande ner i de låga granarna vid obsplatsen och en flock grönsiskor drog förbi. En första sparvhök kom inflygande (totalt sågs fyra stycken) och snart upptäcktes ytterligare en uggla vara på väg in, även detta en jorduggla! När den nästan kommit in till land började den cirkulera och som vi tittade på den med kikarna upptäcktes ytterligare en honfärgad blå kärrhök jämte ugglan. De småkivades ett tag innan höken flög in över land. Ugglan däremot funderade ett tag innan den till slut flög ut över havet igen. På avstånd sågs den sedan närmast kretsa fram och tillbaka under ganska lång tid innan den slutligen tappades bort.
Vid det här laget sågs endast ett fåtal sjöfåglar flyga förbi. Några skrakar, både små- och storskrake och lite obestämda änder långt ut. Två skärpiplärkor drog förbi och en större hackspett både lockade och trummade i skogen.
En lugn och fin morgon började nu övergå till förmiddag och exkursionen avslutades. Trots ett blygsamt sträck var det extra kul med ugglorna och kärrhökarna…..och rödhaken förstås!
/Magnus Bladlund
Rovfågelspaning från hög punkt, söndagen den 29 augusti
Rapport finns ännu inte.
Nattsångare – fredagen den 11 juni
NATTRALLY BLAND RALLAR!
Varma sydliga vindar och en blodröd solnedgång färgade tillvaron för de 14 blivande nattugglor som samlats på parkeringen vid Friskis och Svettis på kvällen.
Första anhalten var Brosjön i Roslags-Bro socken. På vägen pep det gnälligt från Enbacken från en hungrig hornuggleunge.
Traktens kor anslöts sig vid tornet i lyssningen och med den sjunkande solen som fond avtecknade sig två fullvuxna havsörnar mot kvällshimlen och satte sig tillrätta i granarna.
En ensam brun kärrhökshane seglade lågt över vassen i sitt födosökande och så började nattkören stämma in en efter en. Sävsångare, rörsångare, sävsparv, skäggmes, rördrom och två varnande tofsvipor. Därefter vattenrall och småfläckig sumphöna i allt högre tempo. Dessa sistnämnda hördes under vårt återtåg hela vägen upp till Väsby by, en avsevärd distans!
Efter ett kort stopp vid Johannesborg, Brölunda med tiggläte av horn -och kattuggleungar så drog vi vidare till Draget, strax SO om Skebobruk. Precis innan regntunga skyar drog in spelade en nattskärra sporadiskt och en annan lyfte från skogsbilvägen. Vi fick i all hast kasta oss in i bilarna för att komma undan det tropiska skyfallet som följde.
Midnatt råder tyst det är i…. brukar det ju låta under kallare former under en annan årstid. Vi hade dock det omvända nu under den omvända årstiden. Upp -och ner är världen då vi midnattsvandrade i den tropiska regnskogen vid Hosjön vid Knutby. Det droppade ljummet från träden medan vi snirklade fram på stigen mot fågeltornet. En märklig känsla.
Bland den inte alls tystlåtna midnattskören skanderade högljutt både sävsångare och rördrom och fram vid tornet skällde en mindre sumphöna närmast ut oss med sitt envisa valpliknande skallande medan fågelkören stämde in runtikring. Även skäggmesar fanns med här.
Så avslutades denna lilla nattfågeltur. – Fast vissa av oss kunde ju inte låta bli att ta ytterligare ett varv med gräshoppsångare och flodsångare vid Nedra Söderby i Roslags- Bro socken. Hur ska detta sluta?
/Gabriel Ekman
Fågelvandring vid Vigelsjö naturreservat och Ludden – torsdagen den 27 maj
Efter ett osedvanligt regnande så var frågan om det skulle ställas in eller inte. Regnet hade hållit på 40 timmar i sträck och fortsatte ännu en timme före start och själv mätte jag upp 55 mm regn. Beslutet blev att se hur det var vid utsatt tidpunkt kl 17 och hur många som mött upp. Som genom ett under slutade regnet ca 30 min innan. 10 tappra deltagare plus undertecknad kom till start. Kraftigt regndis och 9 grader var vad som bjöds.
Men koltrasten var inte avskräckt utan tycktes extra sugen att visa upp sin vackra sång. Den hördes under hela vandringen. Redan på parkeringen möttes vi av detta samt både tornseglare och ladusvalor. Vid Lommaren var det kliniskt tomt på fågel förutom två attrapper med kanadagäss på en flotte. En kråka hördes från fjärran. Inte en enda vit fågel i luften eller vattnet. Ingen svart, grå eller brun heller för den delen. Längre fram hördes ett svagt kraxande från en avlägsen rörsångare. Den hördes lite bättre och närmare senare. En ringduva hördes från skogen bakom vattenrutschbanan. Vid grillplatsen hördes en skatas krax från ett träd. Den svartvita flugsnapparen var ett vanligt inslag under resten av promenaden. En gök stämde in och var tämligen frekvent. Bofinken började göra sig hörd efter ha varit frånvarande. En lövsångare hördes långt borta i skogen, men bara en gång. En knölsvan låg och vilade sig längre in i viken. En taltrast satt och upprepade sig på andra sidan sjön. En talgoxe stämde upp med ett tvåstavigt läte. Vi hoppade över kohagen då stättan verkade hal och lutade betänkligt. Vi fick också nära på vada genom vattenpölar på vägen. Vi gick i stället runt hagen och ner för den mycket kladdiga och hala stigen. Det var dock mödan värt då vi här hörde trädgårdssångare, trädpiplärka och svarthätta. Nötväcka hördes också i bakgrunden samt en rödhakes krispiga läte. En domherre hördes också här. Men här tog vandringen ett abrupt slut då den kladdiga stigen skulle avlösas av en spång som inte fanns. Den hade delvis flutit bort och här fanns bara en sjö av okänt djup. En blåmes varnade. Så det blev till att vända och efter ha bestigit backen med den smetiga slippriga stigen så beslöt vi att sakta vandra tillbaka till parkeringen. Hela tiden ackompanjerade av koltrast och gök. En grönfink underhöll med sin sång och sågklinga. Vid badstranden hade en gräsandshanne vågat sig fram.
Promenaden varade i en timme och fyrtiofem minuter och vi identifierade 23 arter.
/Lars Hansén
Kundbysjön – lördagen den 1 maj
1 maj, men fyra minusgrader vid samlingsplatsen i Rimbo kl. 06. Trots det var vi åtta fågelintresserade som hade samlats vid den aktuella tidpunkten för start av promenaden ned till fågeltornet vid Kundbysjön. Något som kändes positivt var att redan på samlingsplatsen höra årets första lövsångare. Eftersom det var helt vindstilla kändes det inte så kallt och promenaden gjorde sitt till för att vi skulle hålla oss varma. Det var inte många fåglar vi noterade längs vägen till fågeltornet. Ett par sångsvan flög över, livligt trumpetande, och några hämplingar kan nämnas. Väl framme vid tornet fördelade vi oss i respektive nedan detsamma och började spana ut över sjön. Ganska snart kunde vi höra rördrommens tutande från vassen och se hur bruna kärrhöksparet byggde bo i närheten. Själva sjön innehöll inte så många fåglar. Utöver ett par knölsvan fanns här några viggar och knipor. Över vattnet födosökte en handfull fisktärnor. Därtill två ladusvalor, likaså de nya för året. Även om vattnet på sankängen väster om sjön, det vill säga nedanför fågeltornet, efter den senaste tidens brist på nederbörd nu till stor del hade torkat upp, fanns här ändå en del fåglar. Grågässen, som nu hade kläckt fram sina ungar, låg här parvis tillsammans med årets produktion och bland dem födosökte flera arter simänder. Talrikast var som vanligt gräsand och kricka, medan bläsand, stjärtand och skedand bara sågs med några få individer vardera. En följd av den senaste tiden kyla var att få vadare hade hunnit anlända från sydliga trakter. Vanligast var således tofsvipa och enkelbeckasin, medan gluttsnäppa, grönbena och rödbena bara noterades med enstaka individer. En mindre strandpipare flög över och avslöjade sin närvaro med sitt karaktäristiska läte. Den drog vidare utan att gå ned för att rasta. En flock bestående av ett fyrtiotal bläsgäss flög också över på sin väg mot häckningsplatserna i Sibirien.
Vartefter solen steg på himlen blev det allt behagligare i luften och fler deltagare anslöt efterhand. Till slut var vi tretton personer som på behörigt avstånd från varandra fanns utspridda i och kring tornet. Temperaturen steg och det fortsatte att vara vindstilla. Nu började vi även se en del rovfåglar efter de två första timmarnas brist på sådana. Utöver paret av brun kärrhök upptäckte vi en gammal havsörn sittande i en björk på andra sidan sjön. En hane tornfalk ryttlade över ängarna in mot Rimbo och strax därpå sågs ytterligare en individ av samma art. Ett par ormvråkar steg upp över skogen söder om sjön. Plötsligt upptäcktes en större falk på väg in över sjön från söder och vi kunde strax bestämma den till pilgrimsfalk. Den flög vidare över sjön mot norr, försvann bakom dungen vid fågeltornet där den gjorde en attack mot något som den dock inte lyckades fånga. Uppvisningen avslutades då den försvann utom synhåll i norr. Detta var nog höjdpunkten för många, men undertecknad tycker nog att den hermelin som ilade fram och tillbaka framför fågeltornet under en kvart var dagens roligaste vid Kundbysjön. Trots fortsatt bra väder lämnade vi, som planerat, fågeltornet vid 10-tiden och vandrade samma väg tillbaka till Rimbo där vi skiljdes åt.
/Bill Douhan
Rönnskärs udde — söndagen den 25 april
Rönnskärs udde 25 april
Ibland är inte vädret det bästa och det här var en sådan dag. En frisk, för att inte säga hård, nordlig vind härjade och några av dagens tappra medlemmar hade gått före ut på Rönnskärs udde men kom snart tillbaka – det hade inte gått att stå upprätt där ute och hade det gått så hade nedkylningsfaktorn varit hög. I stället sökte vi oss närmare Sennebyhaken och hittade en mer skyddad plats där det var någorlunda drägliga vindförhållanden. Några kraftiga snöbyar drog förbi men i övrigt gick det att ägna sig åt fågelskådning.
Fågelsträcket på våren är sällan lika omfattande som på hösten och med en stark motvind till det var inte förhoppningarna så högt ställda men väl på plats upptäckte vi att det ändå flög en del ejder norrut och dessutom på ganska nära avstånd, inga stora summor men ändå små flockar regelbundet. Dessutom rastade det också ett par hundra ejder i området som man fick passa på att titta på någon sekund när de var uppe på vågtopparna innan de snabbt försvann i en dal (vi stod lågt placerade nästan i nivå med havsytan). Förutom ejder sträckte eller rastade också en del flockar med sjöorre, enstaka svärtor kunde också upptäckas. I skydd nära stranden visade sig tre småskrakar fint. Två hanar och en hona som spelade, kråmade sig samt bråkade. Några storskrakar och gräsänder fanns också nära att beskåda, liksom ett par knölsvan. Två par strandskator drog omkring i området och två sädesärlor födosökte i strandkanten. Trutar och mås verkade trivas i vinden och sågs i stora mängder över havet.
En havsörn hastade förbi snabbt i vinden och över havet hittade vi några storlommar i sommardräkt som sträckte norrut. Även dessa kom nära och fint, totalt sex stycken hittades under morgonen. Sju viggar sträckte också förbi. Två storspovar drog norrut, efter ett tag ytterligare fyra och något senare sex stycken till.
Dagens främsta sträckare var ändå tärnorna där en jämn ström av individer drog förbi norrut. Det är svårt att skilja på fisk- och silvertärna men vi bedömde att det främst (kanske alla) var fisktärnor som sågs. Totalt gissar vi att det var ett par hundra tärnor som sträckte. En skräntärna piggade upp oss när den sågs flyga söderut. Oväntat sågs en tornfalk som gjorde en sväng i området. En ensam grågås sträckte (?) norrut.
En värmande promenad gjordes ut till Sennebyhaken och där sågs fler rastande ejdrar fint. Mest glädjande var de två skärpiplärkor som sågs. En av dessa kunde beskådas fint i tångrusket. Tiotalet krickor upptäcktes också.
Tillbaka till den ursprungliga platsen hittades tre sångsvanar som flög söderut. En sparvhök hastade förbi efter något att äta. Förmodligen var tättingsträcket närmast obefintligt denna morgon, åtminstone var det svårt att höra några läten i den starka vinden. I strandskogen upptäcktes i alla fall två steglitser och några grönsiskor. Därtill kunde vi också höra några rödhakar och trastar sjunga.
När det lugnat sig över havet (fågelsträcket alltså) och det började bli lite kyligt att stå still avslutades dagens exkursion. Sammanfattningsvis inga stora mängder av arter och individer men de flesta fåglar som sågs kom nära och fint!
/Magnus Bladlund
Naturvårdsarbetet på Hasselhorn — lördagen den 10 april.
Vädret var helt okej men en kall isande vind svepte in från sjön längst ute på Rumpudden. Arbete gick som vanligt ut på att städa upp efter vinterns trädfällning.
Tolv arbetsvilliga deltagare slöt upp. Vi delade upp oss i mindre grupper som var utspridda på ett ganska stort område. Carl Petter fortsatte med att sly röja norr om vägen medan vi andra travade stockar som övertäcktes med granris, riset som blev över lades upp i högar.
Eftersom uppslutningen var över förväntan var vi klara redan vid tolvtiden och kunde slå oss ner för en välförtjänt kafferast.
/Bosse Wennberg
Uggleutflykt — fredagen den 19 mars
Rapport ej inkommen
Strömstare och åvandring, tisdagen den 2 mars
En vacker dag med sol och +8 grader. Under slutet av januari och halva februari var det nästan arktisk kyla och mycket snö. Ån bjöd då på många sevärdheter. Strömstaren visade sig ganska ofta bland stenar och isflak i strömmen. En häger var en stadig syn. Nedanför Åtellet simmade en smådopping tillsammans med sothöns och änder. En knipa simmade uppströms elverksbron och åtminstone två sångsvanar hade ån som sin vistelseplats. För att inte tala om den fågel som var på allas läppar. Alba, den övervintrande sädesärlan nere vid åkanten tillsammans med änderna. Men världen är föränderlig. Uttern åt upp sångsvanarna under en vecka och uppgifter finns på att den även tagit en av de två strömstarar som varit synliga. Kanske smådoppingen gått samma väg, vem vet, men den har inte synts till på flera veckor. Alba har börjat vidga sina cirklar och hittar egen mat. Vårvärmen kom med besked och snön försvann på mindre än en vecka. Vårflod i ån ovanligt tidigt. Hur gick det med strömstareskådningen då? De flesta lämpliga stenar var översvämmade och vattnet ovanligt grumligt pga den strida strömmen. Så den begränsade skara som samlats i dessa pandemidagar fick nöja sig med att säga, vi hade i alla fall tur med vädret. Trots vi begränsat antalet till 8 så var vi faktiskt 12 st som, utspritt med behöriga avstånd, fick beundra åns forsar och änderna som makligt låg vid kanten i vårsolen. En gräsandshanne och en hona med tydliga tecken på leucism är det som var mest sevärt idag. Trots en fågelfattig dag så hade den sina fördelar jämfört med ett tidigare år med köldfaktor -11 vid ån.
/Lars Hansén