Okänt utflyktsmål! lördagen den 5 december
Rapport ej inkommen.
Skedviken, lördagen den 14 november.
Inalles tolv höstnjutande friskluftsintresserade fågelskådare samlades denna ljumma, smådisiga morgon. En svag sydostlig vind drev undan morgondimmorna och solen tittade ibland fram som för att tala om att den fanns till fortfarande därovan molnen.
Den korta promenaden från Fasterna kyrka ner till Mörby slottsruin bjöd på skrämda mörtar som skrakarna trängt längst in i diket vid bron. Ivrigt plaskade de som om det vore vårlek fast det är höst nu.
Den majestätiska slottsruinen inbjöd oss till ett av sina tornfästen och väl däruppe bjöds vi på formidabel utsikt över de omgivande nejderna och sjön Skedviken.
Hundratals storskrakar drev fiskstimmen fram och tillbaka över sjön. Bland dessa eller jämte dem uppehöll sig salskrakar som inräknades till 74 stycken. Hannarna började nu framträda i sina vackra vinterdräkter.
Detta var nog ett skådespel som sådant. I övrigt i sjön fanns några skäggdoppingar, knipor och gräsänder.
En gammal havsörn äntrade fågelscenen och drog upp de 24 gråhägrar som födosökte på de nysådda åkrarna. En annan yngre havsörn satte sig i en av tallarna på udden mitt emot och lät sig beskådas till vår förtjusning.
Så kom ett genomträngande högljutt pipande nere från vasskanten- en kungsfiskare! Härlig upplevelse, det har vi inte haft förut någon gång.
Som alltid är de svårupptäckta och vi lyckades inte få syn på den.
En ensam sparvhök drog över viken från norr till söder och som ett vårtecken(?) flög tre tofsvipor in från väster medan en värmande sol blinkade till en stund. En fjällvråk drog mot väster och på fälten öster om kyrkan letade en större flock fiskmåsar i grödan efter matnyttigheter. Bakom dem gjorde c:a 100 björktrastar samma sak. En stare som följde med trastarna kändes lite felplacerad. Hade den tappat bort sin flock?
Så bytte vi position till Rånäs slottspark. Någon hade där observerat en kungsfiskare pila förbi mellan dammarna och nog trodde vi oss höra något misstänkt läte till slut, men säkra var vi inte. I övrigt var det ganska ödsligt på denna sida sjön och vinden tryckte på lite grann. Sannolikt höll det undan fågellivet. Parken gav i alla fall ett pampigt intryck i höstdiset.
En härlig fågeldag drog sig mot sitt slut.
29 arter sammanlagt. Inte tokigt om man jämför med att vi hade 19 arter i förfjol.
/Gabriel Ekman
Naturvårdsinsats, Hasselhorn, Lördagen den 7 november 2020
Denna dag mötte åtta arbetsvilliga medlemmar upp på Hasselhorn för att dra ihop och elda ris. Vädret var utmärkt med lite lagom vind utifrån Erken som bidrog till att riset förtärdes snabbt i brasorna. Vi delade upp oss i två grupper, en grupp brände det sista riset på den ”gamla” arbetsplatsen och den andra gruppen tog sig an riset från vårens gallring på Rumpudden.
Det första området, norra delen av område 6e som vi startade upp den 20 januari 2018, får nu betraktas som helt klar.
På Rumpudden, område 5, hann vi få bort allt gammalt ris utefter stranden närmast Rumuddviken. Det som har fällts i höst ligger kvar och här finns det mycket att göra innan snön kommer, om det nu kommer någon.
Det vi har lärt oss så här långt är att inte dra ihop massa rishögar i förväg, utan endast lägga upp högar på strategiska platser där de också kan brännas med hänsyn till omkringliggande växtlighet. Övrigt ris får ligga kvar på marken, och dras fram först när det är dags att bränna. Väntar vi dessutom inte för länge mellan fällning och bränning blir det mindre onödigt jobb och så får vi snabbare se ett fint resultat.
/Bosse Wennberg
Naturvårdsinsats, Hasselhorn, Söndagen den 4 oktober 2020
Inför dagens programenliga aktivitet har Ronny och jag fällt ”ung-gran” vid två tillfällen vid Rumpudden på Hasselhorn. Ung-gran är i det här fallet, är allt från klena telningar till träd med en diameter på 20 – 30 cm i brösthöjd. Syfte är att öppna upp strandskogen och befria gamla ekar från påträngande gran.
Dagens aktivitet var att dra samman ris och trava upp stockar till staplar som sedan täcks med granris för att göra dem mindre intressanta för granbarkborre.
Den korta framförhållningen för aktiviteten och det tråkiga vädret kan vara anledning till den klena uppslutningen, endast två deltagare. Vi får hoppas att det kommer fler lördagen den 7 november då både gamla och nya rishögar måste brännas upp.
/Bosse Wennberg
Rönnskärs udde, söndagen den 27 september 2020
Det var fortfarande lite mörkt när tre bilar lämnade samlingsplatsen i Norrtälje och for norrut mot Väddökusten. Dagens väderprognos förutspådde sol, för årstiden varm temperatur och lätt vind från NO. När mer dagsljus lyste upp tillvaron visade sig denna morgon vara en ganska disig historia. Väl framme vid parkeringen vid Rönnskärs udde anslöt fler och fler personer och till slut var vi 22 personer som fick sprida ut sig på klipporna bäst det gick. Rekordmånga deltagande alltså! Med så många närvarande på avstånd från varandra fick vi göra vårt bästa för att uppmärksamma varandra på vad som sågs flyga förbi. Helt enkelt ropa över klipporna när någon såg något kul – och idag såg vi en del roliga saker.
Oron för att dimma skulle förhindra att vi såg något över huvud taget lättades när vi var på plats. Det var dis en bit ut över havet men innanför detta stråk var sikten utmärkt. Ganska omgående såg vi de första flockarna av bläsand. Typiskt för dagen var att de kom flygande nära kustlinjen, tog nästan en sväng in i Sandviken runt hörnet där vi stod och hastade snabbt förbi på nära håll. Svårt att hinna med att räkna antal ordentligt men väldigt fina observationer. Bläsänder fortsatte att komma hela morgonen och vid räknandets slut hade vi kommit en bit över 1 000 individer – förmodligen höstens bästa sträckdag för arten. Då och då fanns det ett mindre antal individer av andra simänder i flockarna. Stjärtand, skedand och framför allt kricka hittade vi då och då. En del storskrake men även några småskrakar sågs. En flock grågås sträckte in västerut och senare kom en stor flock, ca 75 ex, sträckande söderut som gick ner och rastade på havet.
Förutom bläsänder var dagens stora begivenhet prutgås. Totalt räknades 154 ex. fördelat på fem flockar. Den största var ungefär 100 individer stor. Alla dessa flög förbi söderut på nära håll i fint ljus. Sent på förmiddagen sågs också 12 vitkindade gäss sträcka S på ganska hög höjd. Det var även en viss sträckaktivitet bland dykänderna. Mindre antal svärtor och ejdrar – främst gudingar – sträckte förbi. Båda arterna hade också rastande individer en bit ut men flest individer, ca 450, sågs av sjöorre. De flesta sträckte men många av dessa gick också ner och rastade.
Av övrig sjöfågel sågs t ex ett par alfåglar, en rastande gråhakedopping och en sträckande dito. Både små- och storlom liksom skäggdopping sågs. Några tobisgrisslor hittades också.
Något förvånande var det inte mycket rovfågel denna morgon. En havsörn på långt håll och totalt 8 sparvhökar som kretsade över våra huvuden. De sistnämnda såg vi inte insträckande. Förmodligen flög de högre än vanligt, över disbanken, vilket gjorde att vi inte upptäckte dessa förrän i sista stund. Kanske missade vi andra rovfåglar som också tagit höjd. En stor flock trana, ca 100 ex. , sträckte in över land på fint håll. Något senare efterföljdes de av 9 stycken till.
Småfåglar var det inte alls mycket av. Enstaka individer av steglits, mindre korsnäbb, grå- och grönsiska noterades liksom en förbiflygande skärpiplärka. Ett par gråhägrar flög också förbi några gånger.
Totalt sett var det en mycket fin morgon vid Rönnskärs udde. Vädret var behagligt och många arter visade upp sig på relativt nära håll. Idag kändes det extra svårt att lämna lokalen och bege sig hemåt!
/Magnus Bladlund
Nattsångare, fredagen den 12 juni 2020
Efter en varm dag sänkte sig den ljumma röda solen över Roslagens nejder. I skyddade dälder lade sig ett tunt täcke av fukt och dimma medan luften i övrigt var torr och klar. Natten kunde inte ha bättre möjligheter än det här.
Väl på parkeringen vid Friskis och Svettis fanns 21 förväntansfulla åhörare inför nattens (o)väsen, rassel och framträdande virtuoser. Coronarestriktioner gicks igenom.
Minst 2 meter till närmaste fågel. Inte byta kikare med andra fåglar och bara flyga på egna vingar eller bara de närmaste hållna under vingarna.
Så bar det av till Lindholmens naturreservat utanför Grind. En kärrsångare tramsade runt med ett överflöd av efterhärmade andra fåglar i brist på att hitta någon egen melodi. Ibland vart det i alla fall några klara toner.
Gräshoppssångarnas rullande ringande fyllde i och mot skogskanten väste en kattuggleunge på att få mat.
Nästa stopp vid Vitsjökroken gav inte så mycket utbyte. Den förväntade småfläckiga sumphönan var inte på humör eller hade flyttat på sig. Bättre tur då vid Estuna kyrka där en tiggande hornuggleunge sågs bli matad av sin ömsinta förälder. Ett rådjur jagade en räv och man kunde väl misstänka att det ligger något kid i närheten.
Sedan bar det av till Väsby vid Brosjön. Vid fågeltornet spelade ihärdigt en vassångare. Vid hela vassen var sävsångare vanliga medan någon enstaka rörsångare och vattenrall fyllde i kören av olika fåglar. Två rördrommar på var sitt håll tutade.
Nästa lokal var Skebobruk där minst två nattskärror spann sina säregna ramsor ut över hyggeslandskapet. Natten är förunderlig med sina olika läten.
Utanför programmet inkom så en uppgift om busksångare vid Syningen vid Rimbo. De sista ännu inte uttröttade nattliga skådarna fick här höra en härlig konsert med en av fågelvärldens bättre skönsångare
Trötta och nöjda drog vi oss tillbaka samtidigt som solens värmande strålar började klättra uppåt.
/Gabriel Ekman
Vigelsjö naturreservat, torsdagen den 14 maj
Årets Vigelsjövandring genomfördes som planerat kl 17 och drog trots eller tack vare, Coronatider 24 deltagare samt två hundar. Maj månad har egentligen så här långt varit kallare och ostadigare än April och dagen bjöd på kyligt väder ( mellan 8-4 grader ) med både regn, åska och hagel. Kvällen blev dock hyfsat bra trots en del regndroppar och åskmuller i bakgrunden. Fåglarna var inte på det piggaste humör jag upplevt de senaste veckorna. Eftersom vi försökte hålla två meters lucka så blev tåget upp till 50 m långt och de gemensamma stoppen för att lyssna sparsammare. Första stoppet blev vid badstranden och där kunde vi observera bofink och pilfink gåendes i gräset på nära håll. Vid stranden fanns några gräsänder. Över vattenytan flög ett antal ladusvalor på låg höjd. På flotten satt en fiskmås och en silvertärna. I vassen hördes rörsångare. Under vidare promenad hördes bofink, lövsångare och ringduva. En sothöna väsnades utanför vassen. En kuliss av sång från koltrast hördes under större delen av rundan. Gulsipporna studerades i lunden. Under passage genom fårhagen hördes det omisskännliga ljudet från en knipas vingslag. En korp flög över oss två gånger. Taloxar fanns lite överallt och blåmes underhöll här och där men mestadels med varningsljud. Färden genom skogen var tämligen tyst. Ett rådjur skrämdes upp och hastade iväg. Till vår glädje började en gärdsmyg sin underbara uppvisning. Ett krax hördes från en björktrast. En rödvingetrast hördes ett flertal gånger på avstånd. Framme vid Ludden kunde vi studera en simmande flock av ca 9 knipor. Två kråkor sågs jaga en ensam stackars skata. Grönfinkar underhöll med sina olika ljud från flera håll. En ensam stare flög förbi. Vi intog här vår medhavda matsäck utspridda i gräset. Då visar sig en fiskgjuse alldeles nära i full uppvisning både ryttlande och dykandes efter en fisk. En silvertärna kunde också ses dyka i sitt karatärisktiska lite tvekande etappvisa dyk. Promenadens fortsättning innehöll en taltrast som demonstrerade ett antal olika dubbla sekvenser. Utmed fårhagen kom en ensam trana flygande. Vid badbryggan spatserade en sädesärla i ensamt majestät.
Förvånande var att det är så tyst i skogen men beror troligen på en kombination av det kalla vädret, klockslaget och att vissa självskrivna arter som sista veckorna legat som en ständig ljudkuliss tystat, tänker då på svarthätta, rödhake och gransångare. Medan de som bör komma snart ännu inte hunnit komma, så som gök, näktergal, härmsångare.
Så saknade jag svartvit flugsnappare, törnsångare, ärtsångare och sävsparv som hörts varje gång sista veckan. Fint hade också varit med den trevliga rördrommen som hördes förra vandringen.
Kvällen bjöd på sparsamma 26 arter men avslutades i sol och vatten som en spegel efter en två och en halv timmes skön promenad.
/Lars Hansén
Fågeltornskampen lördagen den 9 maj
Årets kamp mellan olika fågeltorn i de nordiska länderna blev inställd till följd av Corona. ROF tänkte ändå ha en intern tävling med målet att komma högre än vårt tidigare bästa resultat, 72 arter. Egentligen är reglerna att de fågelarter som observeras från tornet mellan kl. 5 och 13 får räknas men eftersom man ska undvika att trängas just nu tolkade vi det hela flexibelt och räknade alla arter vi observerade från tornet men även vid promenader kring Brosjön. Med tanke på det hade vi stora förhoppningar att komma upp i ett högre antal arter än tidigare år.
Exkursionsledarna var i olika grad på plats vid tornet i god tid innan kl. 5 med förhoppningen att höra beckasiner och andra nattljudande fåglar. Småfläckig sumphöna, näktergal och gök var tre arter som hördes innan starttiden men tyvärr inte när det väl gällde.
Vädret var i alla fall stiligt, lite kallt förstås men med en annalkande soluppgång på ett ställe och fullmåne på ett annat och fältharar som hoppade omkring i stora klungor och gör sådant som harar gör. Tyvärr ökade vindstyrkan ganska snart vilket dels gjorde det svårt att höra fåglar på lite avstånd och dels att det blev ganska bistert att stå stilla.
Som vanligt trillade arterna in tätt till en början. Mindre hackspett, ängspiplärkor och enkelbeckasiner trummade, sjöng och spelade. En mängd sävsångare skränade i vassarna. Buskskvätta sjöng vid tornet. Rördrommar, tre stycken, basunerade och vattenrall kyppade. Tidigt kom dagens kanske mest oväntade art, två backsvalor, förbiflygande. Förutom beckasiner noterades grönbenor och brushanar och förstås tofsvipor samt ett hundratal rastande ljungpipare. I själva sjön är det sällan stora mängder änder men i översvämningen på andra sidan vassen trivs krickor så här års. Några snatteränder, gräsänder och skedänder sågs också samt glädjande nog två årthanar. Till slut hittades också ett par bläsänder. En av oss lyckades se en stenfalk flyga förbi.
Vid det här laget hade det börjat kännas lite stilla i den ökande vinden. Det var helt enkelt inget riktigt fågelsträck eller inflöde av rastande fåglar. Förutom grå- och kanadagås sågs t ex inga andra sorters gäss och de småfåglar som sågs verkade mest vara de lokala individerna även om vi bl a såg en gulärla och några ladusvalor. Ett gäng storskarvar flög förbi i en välordnad plog, havsörn, gråtrut och häger passerade också.
Dags för en promenad bort till Ekbacken. Rätt snart hördes både sjungande törnsångare och ärtsångare. Steglits och nötskrika syntes när vi såg upp och Adam och Eva blommade när vi sänkte blicken. Skäggdopping höll till i norra delen av sjön tillsammans med ett gäng knipor och en rödvingetrast sjöng några strofer.
Väl tillbaka vid tornet flöt tiden och fåglarna i sakta mak förbi. Tid fanns att granska de bruna kärrhökarna som jagade över vassarna. Utifrån dräktdetaljer visade det sig röra sig om minst tre hanar och tre honor denna dag vid Brosjön. En sparvhök jagade småfågel och en tornfalk ryttlade. Ett par lärkfalkar jagade över vassen. Så här, lite senare på dagen blev det också fart på ett par rödbenor som ömsom spelade och ömsom varnade precis nedanför tornet.
Klockan ett slutade räkningen och då hade vi fått ihop 68, inkluderat de 3 före kl 5, arter vilket förstås är inte är fy skam men kunde vara bättre. Under alla dessa timmar flög endast ett flygplan förbi – det är andra tider just nu.
/Magnus Bladlund
Månsjön torsdagen den 7 maj
Ingen rapport finns ännu.
Kundbysjön lördagen den 2 maj
Vi var sju som hade samlats i Rimbo industriområde klockan sex denna morgon för det numera näst intill sedvanliga besöket vid Kundbysjön i skiftet april/maj. Samlingen förlöpte på samma sätt som året innan, det vill säga med att sannolikt samma hane av svart rödstjärt som då upptäcktes vid samlingsplatsen, åter var på plats och underhöll oss med sin sång. Den hade i motsats till i fjol nu hunnit anlägga i stort sett adult dräkt. Exempel på andra sjungande arter som hördes här var steglits och hämpling.
Några minuter försenade påbörjades promenaden mot sjön i långsam takt under det att vi höll koll på vad som hördes och sågs längs stigen. En spelande mindre strandpipare hördes från ett blött parti på en åker och en svarthätta sjöng från björkskogen söder om avloppsreningsverket. Vi nådde så småningom fågeltornet där vi som en följd av rådande omständigheter, Corona, fördelade oss mellan tornet och marken nedanför. Vi hade vädret med oss; svag vind (åtminstone inledningsvis), cirka tio grader och växlande molnighet. Tyvärr var den tidigare översvämmade sankängen nedan tornet nu, som en följd av de senaste veckornas brist på regn, i stort sett helt uttorkad. Det fanns smärre blöta partier kvar i anslutning till ån som flyter in i sjön, men i övrigt var det torrt.
Nåväl; vi spanade av vad som fanns på ”sankängen”, i ån och sjön, men det var inte så mycket. Rastade gjorde några tiotal krickor, ett par skedänder, en hane bläsand samt ett 30-tal viggar. Grågässen hade redan fått ungar och minst fyra ungkullar av varierande storlek registrerades. Ett tiotal tofsvipor tillhörande de lokala häckfåglarna var på plats, medan ett 25-tal grönbenor, en rödbena och elva ljungpipare rastade inför den så småningom fortsatta färden mot sina häckningsplatser. Den gamla knölsvanhanen som tillsammans med sin hona häckar i sjön drev bort några besökande yngre individer av samma art, men också några likaledes icke könsmogna sångsvanar. Enstaka gråhägrar sågs vid många tillfällen flyga förbi eller som fiskande vid ån. Uppenbarligen finns det en koloni i närheten.
Ett par brun kärrhök visade sig från och till över sjöns vassar och skall troligen, som vanligt, häcka här. Mer uppståndelse väckte den röda glada, som rimligtvis inte skall häcka här, som sågs komma in över sjön från sydväst och som sedan kunde ses mycket bra. Märkligt nog fick vi inte se någon havsörn, men väl några ormvråkar och någon enstaka individ vardera av fiskgjuse och sparvhök.
Av tillgången på rastande tättingar på och bland buskarna på sankängen drog vi slutsatsen att det troligen hade varit en hel del av dessa på flyttning under natten. Från fågeltornet sågs bland annat två rödstjärtar, tre buskskvättor och ett flertal ängspiplärkor. Över sjön jagade några hus- respektive ladusvalor. En fågel som av allt att döma ännu inte hade känt av flyttningsdriften var en varfågel, en art som vid denna tid vanligtvis har lämnat oss för mer nordliga trakter.
Detta var i stort vad vi åtta deltagare, en hade tillstött vid fågeltornet, fram till dess vi lämnade platsen vid tiotiden och påbörjade återtåget mot bilarna i Rimbo.
/Bill Douhan
Rönnskärs udde, söndagen den 12 april
Påskdagen visade sig vara en gråmulen historia. Lätt regn från och till och en lite småsur sydvästan var det vi hade att stå ut med. Vädret, kanske påskhelgen och den tidiga samlingen gjorde att vi endast var tre deltagare – två vid den traditionella obsplatsen och en tredje på behörigt coronaavstånd och med telefonkontakt.
På plats när det fortfarande inte var riktigt ljust hördes rödhakar, några taltrastar och en gärdsmyg sjunga. Över havet anades en del småflockar av ejder som sträckte norrut och andra som rastade tillsammans med en flock sjöorre. När morgonljuset gjorde det möjligt att få en bättre överblick visade det sig att det var åtskilliga hundra ejdrar som var utspridda över havet och de flockar som vi först trodde var sträckande var i själva verket nog mest de befintliga individer som flög omkring och bytte plats med varandra.
Ganska tidigt visade det sig att vi lyckats pricka in en dag med minimalt sträck. Just inga finkar sågs men några enstaka bofinkar hördes tillsammans med någon bergfink och siskor . Mer än så var det inte. Över havet verkade ändå lite skrattmåsar sträcka. Efter ett tag upptäcktes två fisk- eller silvertärnor sträcka liksom några enstaka storlommar. Förutom mindre mängder av stor- respektive småskrake samt knipor som flög förbi fick vi jobba hårt för att till slut hitta en vigg, en kricka och, kanske dagens mest oväntade, en snatterand. En gransångare sjöng då och då och en annan hördes locka med ett udda läte. En tornfalk ryttlade ett kort tag precis över obsplatsen och en storspov hördes locka runt kröken och kom därefter flygande nära strandkanten norrut. Den andra vadararten för dagen var de tre strandskator som också höll nordlig riktning. Då och då hördes ejdrarna ropa.
En noggrannare granskning kring ejdrarna gjorde att vi hittade totalt fyra tobisgrisslor, tre skäggdoppingar och en svärta. En svärta sågs också flyga norrut. Både havs- och silltrut noterades liksom en del storskarv. Sädesärla sågs dra över klipporna – först några enstaka men helt plötsligt kom en hel flock med fjorton individer. Två tordmular flög söderut.
Relativt tidigt avslutades denna exkursion och även om det inte var något magnifikt sträck fick vi se och höra en del nya arter för våren.
/Magnus Bladlund
Naturvårdsarbete på Hasselhorn den 21 mars
Några stjärtmesar klängde i alarna vid samlingsplatsen och två sävsparvar letade föda på fjolårsvassen som låg fastfrusen i strandkanten. Solen sken från en klar himmel utan att värma och en kall nordväst gjorde förhållandena perfekta för kroppsarbete.
Tolv personer samlades för att i första hand släpa ris och stockar. Vi avstod från att bränna ris på grund av torrt väder, byig vind och gott om torra löv på marken. Vi delade upp oss i tre arbetslag. Ett gäng släpade ihop ris och stock på höjden mot Erken där vi har fällt färdigt, några gjorde samma sak på Rumpuden en bit västerut. Ett tredje lag arbetade på höjden norr om vägen med att ringbarka och fälla gran samt att släpa ihop ris. Här ingick även två man med motorsåg.
Efter lunchen, som intogs vid Erkens strand i lä och värmande sol, tog Kristoffer med dem som ville på en vandring i reservatet. Han visade på ett antal signalarter i skogen, flera rödlistade. Scharlakansröd skålsvamp hittades.
Brötarna med ris kommer att brännas i höst när eldning kan ske under säkra förhållanden. Till dess kommer de att utgöra utmärkta boplatser för i första hand gärdsmygar.
/Bosse och Ronny
Uggleexkursion – fredagen den 6 mars
2020
Efter en arbetsvecka (d.v.s. för de som inte hunnit bli pensionärer) var det nu rivstart redan kl. 16:30 för den traditionella uggleexkursionen med samling på parkeringen invid Friskis & Svettis i Norrtälje. Att starten förlagts så tidigt är för att ha lite reservtid beroende på var i Roslagen första lyssning sker, vilket inte var bestämt när vårprogrammet spikades.
Tidigare under eftermiddagen hade exkursionsledaren (undertecknad) observerat drygt 320 rastande sångsvanar vid Finsta gärde. Eftersom vi hade relativt gott om tid innan skymningen, så frågade exkursionsledaren om det fanns intresse att se denna stora mängd sångsvanar, innan vi drar vidare till ugglemarkerna. Ingen avvisade detta förslag.
Eftersom deltagarna kom från så olika platser, så var det svårt att samåka i större utsträckning, vilket resulterade i att det blev en karavan med 8 bilar som drog iväg.
Väl framme vid Finsta gärde, vilket är det stora åkerområdet mellan Skederids kyrka och Husby-Sjuhundra kyrka, så åkte vi runt hela området och såg de rastande sångsvanarna. De födosökte här främst i åkrar med höstraps.
Nu började skymningen närma sig, så karavanen med bilar drog vidare över Lohärad och Estuna och ut på väg 76 och norrut förbi Svanberga och sedan in på Erkenvägen. Efter drygt 4 km på denna väg, så stannade och parkerade vi vid avtaget Domänvägen och klockan hade nu hunnit passera 17:30. Här stod redan tre bilar med ytterligare deltagare som väntade på oss. Vi blev nu tillsammans 21 intresserade ugglelyssnare.
Nu i skymningen var det passande tid för sparvuggla att låta.
Sällskapet gick österut på Erkenvägen och bara efter en liten stund så hördes en visslande sparvuggla. Efter härmning (vissling) av exkursionsledaren så blev den irriterad och flög över oss några gånger. Den vill ju inte ha inkräktare i reviret.
Exkursionsledaren och förhoppningsvis övriga deltagare var nu nöjda, när vi åtminstone fått höra en art uggla.
Tillbaka till bilarna och vidare färd norrut via Domänvägen till Sonö. Tyvärr var denna väg inte rolig att köra beroende på körskador i den upptinade vägytan, vilket inte var roligt för de som eventuellt hade rena bilar tidigare.
Efter Sonö vidare på lands- och byvägar upp till Åla i Ununge. Här parkerade vi bilarna vid vändplanen invid vägbommen. Här mötte ytterligare en deltagare upp.
Exkursionsledaren berättade vilka ytterligare arter ugglor som kan tänkas höras här i området, och via en app i mobiltelefonen spelades det upp läten från de tre tänkbara arterna kattuggla, slaguggla och pärluggla. Direkt i anslutning till detta så hördes plötsligt helt nära en kattuggla ropa det tvåstaviga lätet ”ke-vitt”.
Vi tog med oss matsäckar och började vandra in på skogsvägen som går i riktning mot nordväst.
När vi var framme vid Svartkärrets naturreservat så hördes plötsligt en kattuggla hoa relativt nära söder om skogsvägen. Den spelade på bra så att alla deltagarna hade möjlighet att höra den ordentligt.
Vi gick vidare och mittför Norrhenninge naturreservat hördes åter en hoande kattuggla, vilken rimligtvis var en ny individ.
Här invid Norrhenninge naturreservat hörde minst en av våra deltagare eventuellt en avlägsen pärluggla.
Sällskapet promenerade ytterligare en bit längs vägen till en höjd invid ett hygge, där vi stoppade för intag av medhavd fika.
På avstånd hördes här ytterligare en hoande kattuggla.
Förhållandena under vandringen här i skogarna var bästa tänkbara; vindstilla, klar stjärnhimmel med nästan fullmåne och strax under 0 grader. Ska undertecknad klaga på något personligen, så var det avsaknaden av snö.
Efter fikat vände vi åter och gick tillbaka mot vår utgångspunkt.
Väl framme berättade några som gått en bit bakom huvudklungan att de hört pärluggla.
Nu var klockan 20:40 och exkursionen avslutades.
/Bo Granberg
Strömstare och åvandring – tisdagen den 3 mars 2020
För tredje året i rad var det så dags för strömstaren att visa upp sig i Norrtäljeån under vårens första exkursion. När undertecknad under många veckor innan rekognoserat så har det endast varit lyckosamt högst en gång av fyra så det är lite av att sticka ut hakan att tro den ska visa sig på beställning. Det är ju ändå den allena som hela vandringen går ut på. Men de allra sista dagarna veckan innan så var den synlig varje dag så hoppet fanns.
Tyvärr var det ett envist strilande av duggregn på förmiddagen som kanske skrämde bort några deltagare men trots detta var vi hela 25 deltagare! Smått fantastiskt. Men så var det nu i alla fall uppehållsväder och ca +5 grader. Nu var det upp till bevis inför deltagare som kommit ända från Hallstavik, Grisslehamn, Enebyberg och Stockholm. Vandringen började som planerat vid ån mitt emot Åtellet och redan efter societetsbron fick vi syn på strömstaren på en sten nära kanten vid Harrys. Det var inte svårt att få syn på den eftersom några andra vid den andra kanten redan hade den i blickfång med kamerorna framme. Den satt där på stenen och neg men verkade inte sugen på att kasta sig i vattnet utan i stället blev den nog lite blyg inför den massiva uppvaktningen och flög hastigt iväg uppför ån och under bron vid Lilla Brogatan. Den återfanns igen på en sten nära Ferlinstatyn men kände sig förståeligt lite jagad när den kom upp ur vattnet efter ett dyk och flög vidare till en ny sten nära apoteket där den kastade sig i vattnet ett par gånger. Färden gick vidare till andra sidan elverksbron där vår strömstare tydligen fann sig väl tillrätta. Vi kunde stått där tills kvällen kändes det som och beundrat denna ekvilibristik. Hur den ideligen dök och så upp igen till samma blöta, hala och lutande sten mitt i strömvirvlarna. Hur den kunde hålla sig kvar är otroligt, som om den hade sugfötter. Samt hur den kunde hålla sig kvar i vattnet och på botten utan att spolas bort är ett mindre mysterium. Den var mer uthållig än oss andra så vi fortsatte längs ån som utlovat upp till Varghedenbron. Här fanns ett storskrakspar simmandes i Lommaren helt nära bron. Under vägen tillbaka var det endast gräsänder att beskåda samt talgoxar, blåmesar och grönfinkar att lyssna på vilket inte är så illa. Lite senare vid kontroll så satt vår strömstare vid Ferlinstatyn igen. Jag säger vår strömstare för jag tror den var den enda i ån denna dag.
/Lars Hansén
