Rapport hösten 2004
Rönnskärs udde, söndagen den 26 september
Behagligt väder rådde denna dag med svag västlig vind vilket kanske inte är de bästa förutsättningarna för en rejäl sträckaktivitet. Detta tillsammans med att det ditintills varit en mycket varm höst gjorde att förväntningarna inte var allt för högt ställda.
Ganska snart efter att tubarna ställts upp hördes en gärdsmyg som sedan höll oss sällskap under morgonen. Mycket riktigt visade det sig vara relativt lugnt över havet. En skäggdopping och en storlom i sommardräkt rastade likväl som 12 tobisgrisslor. Bläsand var den vanligast förekommande sträckfågeln med ett tiotal flockar om totalt ca 150 individer. Kricka, småskrake, storskrake, stjärtand sågs i mindre omfattning. Totalt 10 storlommar sträckte söderut liksom en ensam gråhakedopping och två sjöorrar. 18 sädgäss sträckte in över land norr om oss. Dessutom sågs två obestämda anser-flockar på avstånd. Totalt ca 60 skrattmåsar drog söderut men en ensam fisk/silvertärna hade motsatt riktning. Vadare ses sällan i någon större omfattning vid Rönnskärs udde men tre större strandpipare, en strandskata, två obestämda småvadare samt en obestämd beckasin (troligen enkel) sågs. En gråsäl låg och flöt mot Lerbådan till. Det var ingen större aktivitet på tättingar men en lövsångare hördes locka, en lappsparv drog över, liksom en skärpiplärka och nio korsnäbbar samt minst en tidig sidensvans som hördes. De första alfåglarna hade också kommit på plats, totalt räknades ca 70 individer. Framåt tolvtiden avslutades exkursionen som givit en god blandning av somriga och vintriga arter.
MAGNUS BLADLUND
Hosjön och Skedviken 6 november 2004
Antingen var det den grå och regniga dagen eller också är det något fel på ROF:s aktiviteter! Detta var nämligen andra gången i år som jag blev ensam deltagare i en planerad aktivitet.
Jag trotsade emellertid regnet och begav mig först till Limmaren för att se om de många salskrakarna fanns kvar. Från udden nere vid skjutbanan kunde jag bara upptäcka fyra salskrakar men däremot räknades ca 70 skäggdoppingar och minst två gråhakedoppingar. Ett 10-tal sothönor, 5 gräsänder, några trutar, ett 10-tal fiskmåsar och en skarv sågs också i regndiset. I strandskogen sjöng en gärdsmyg, några blåmesar, talgoxe, gulsparv, nötväcka, gråsiskor och grönsiskor samt några mindre korsnäbbar sågs och hördes.
Färden gick sedan mot Skedviken. På fälten vid Finsta räknades 57 sångsvanar och 55 kanadagäss.
Kl 11.00 var jag framme vid Mörby slottsruin och regnet började upphöra. Ett 100-tal kråkor, cirka 30 kajor och 4-5 korpar höll till nedanför Fasterna kyrka. Från diket lyfte 5 hägrar. I viken närmast ruinen låg ett 25-tal salskrakar, 5 gräsänder, ett par knipor och ett 10-tal storskrakar. Ute i sjön fiskade uppskattningsvis 2000 storskrakar och ovanför skrakarna flög ett 20-tal fiskmåsar och ett 10-tal gråtrutar. En liten flock snösparv flög över och i strandskogen rörde sig gråsiskor, minst ett 20-tal domherrar, blåmes, grönsiska, en sävsparv och en gröngöling hördes innan regnet började och sikten blev sämre.
Vid 12.30-tiden var jag framme vid Hosjön, men tyvärr regnade det så kraftigt att det kändes meningslöst att gå ned till sjön varför exkursionen avbröts.
LENNART LARSSON
Holksnickring, torsdagen den 2 december
Sju snickare samlades på torsdagsaftonen i ”snickarboa” för att först rita mallar. Två storlekar på holkmallar togs fram; en för stare och en för småfåglar (mesar och svartvit flugsnappare). Sedan var det bara att sätta igång och såga ut styckena, borra ingångshål och slutligen med hjälp av hammare och spik, färdigställa holkarna. Vid ”halvtidsvila” så bjöd värdarna Åke Tidigs och Börje Axelsson så tacksamt på fika. Efter det avslutande arbetspasset när virket var slut, så räknades 36 färdiggjorda holkar, varav 22 starholkar och 14 småfågelholkar. Efter städning av lokalen och fördelning av holkarna, så avslutades holksnickarkvällen. Förhoppningsvis blir alla holkar uppsatta nu i vinter eller kommande vår, så att de kan gör nytta kommande häckningssäsong.
BO GRANBERG
Rapport våren 2004
Midvinterinventering. lördagen den 10 januari.
ROF:s midvinterexkursion blev detta år, av misstag, lagd en vecka innan den egentliga huvudinventeringsdagen för övervintrande sjöfågel. Exkursionen blev därför snarare en spaningstur inför den stundande helgen och tog formen av ett allmänt kustskådande längs Väddökusten i trakterna av Grisslehamn.
Hur som helst var denna dag mulen med ett par minusgrader och för en gångs skull i det närmaste vindstilla. Ett första stopp gjordes vid Grisslehamn. Inne i hamnen fanns som vanligt en del gräsand, vid detta tillfälle räknades ca 160 individer. Därtill fanns tjugotalet storskrakar och femton alfåglar inom synhåll. En fiskmås och tre gråtrutar cirkulerade området och bland gräsänderna fanns en mindre viggflock, 26 st, i vilken även en bergand hittades. En ensam knipa noterades också innan hamnen lämnades för vidare färd längs en isig väg till Skatudden.
Där inmundigades den medhavda matsäcken i lugn och ro eftersom ett svep med tuben avslöjat en relativt fågeltom havsyta. Fem gräsänder, 23 storskrakar, 14 knipor, 31 alfågel samt en gråtrut och två fiskmåsar men också 17 storskarvar som drog söderut och likaså en tobisgrissla.
Ett sista stopp gjordes vid Kvarnsand där tre knölsvanar låg nära badplatsen. En ensam gräsand och ca 50 knipor höll också till nära land. Längre ut räknades totalt 52 alfåglar till dagssumman liksom ytterligare fem storskrakar. Kanske samma tobisgrissla som sågs tidigare vid Skatudden låg nu och rastade. På fint avstånd kunde också en smålom betraktas innan exkursionen avslutades till förmån för övriga helgbestyr.
Sammanlagda antalet rastande sjöfåglar under inventeringsperioden 17-18 januari var även detta år relativt lågt men ändå bättre en fjolåret. Ca 4 500 individer av 13 arter sågs i år mot knappt 3 000 individer av 15 arter år 2003. Alfågel som sågs i ett extremt lågt antal förra året, 588 st, räknades i år till 2037 individer. Emellertid gjorde blåsten under inventeringsdagen att många alfåglar doldes i vågorna. Sannolikt var antalet detta år minst det dubbla mot vad som i verkligheten sågs. Fler individer sågs också detta år jämfört med fjolåret av vigg 512 (206) och knipa 1 053 (736). Storskrake räknades i ungefär samma mängd 333 (386). Avsevärt färre individer observerades av knölsvan 30 (63) och av storskarv som faktiskt endast sågs med en individ (82 ex. år 2003). Övriga arter som sågs var: svärta 7, tobisgrissla 2, skäggdopping 2, salskrake 2, småskrake 2 samt smålom 1. Inte heller detta år observerades någon ejder och ej heller några sjöorrar.
MAGNUS BLADLUND
Årsmöte, onsdagen den 25 februari
Årsmötet ägde rum på Roslagens Sparbank i Norrtälje. 25 personer deltog i årsmötet.
Från årsmötesförhandlingarna kan följande rapporteras:
Till styrelseledamöter för två år valdes Kristoffer Stighäll och Magnus Bladlund (båda omval).
Till ordförande för ett år valdes Kristoffer Stighäll (omval).
Till två suppleanter till styrelsen för ett år valdes Karl-Arne Rosling och Joel Hedlund (båda omval).
Till två revisorer för ett år valdes Lars-Erik Berg (nyval) och Runar Söderberg (omval). Ole Backe avgick efter lång och trogen tjänst.
Till revisorsuppleant för ett år valdes Mikael Andersson (omval).
Till två ledamöter i valberedningen valdes Roine Karlsson och Karl-Olov Johansson (båda omval), med Roine Karlsson som sammankallande. Vidare valdes Gunn Barrsjö (nyval) till suppleant i valberedningen.
Årsmötet bestämde att årsavgifterna för år 2005 skulle höjas till 100 kronor för seniorer, 50 kronor för juniorer och 20 kronor för familjemedlemmar. Vidare bestämdes att avgiften för prenumeration av Roskarlen skulle höjas från 45 kronor till 60 kronor.
Till en ledamot och en suppleant att representera föreningen i Norrtälje Naturvårdsfond för ett år, valdes Bill Douhan (omval) och Magnus Bladlund (nyval).
Från punkten övriga frågor kan nämnas:
Lars Olssons minnesfond togs upp. En fond är mer fördelaktig än en stiftelse var en detalj som bl.a. diskuterades. Ca 14 000 kronor finns för närvarande i fonden.
Föreningen genom Bill Douhan och Karl-Olov Johansson har under året på uppdrag av byggbolaget NCC undersökt riskerna för fåglar att kollidera med eller störas av ljusskenet nattetid vid en mobiltelemast som byggts vid Malsta-Ekeby. Regelbundna besök har gjorts vid masten och inte en enda fallen fågel har hittats.
BO GRANBERG
Uggleexkursion, fredagen den 12 mars.
Exkursionen som var ett samarrangemang med Roslagens Naturskyddsförening samlade ett tiotal deltagare. Strax efter 17:30 drog bilkaravanen iväg från samlingsplatsen i Norrtälje hamn. Första stoppet gjordes liksom förra året vid Molnkyrka, norr om Hasselhorn vid Erken i Söderby-Karls socken. Vid skymning och gryning spelar normalt den lilla sparvugglan. För att försöka locka fram den, så härmade undertecknad artens spelläte. Efter ett tag så dök tacksamt nog en sparvuggla upp och lät höra sina typiska visslingar.
Sällskapet åkte sedan vidare på skogsbilvägen norrut och stannade vid vägskälet strax öster om torpet Tolvmanbol i Ununge socken. Nu hade mörkret fallit och efter viss härmning, så fick vi igång en kattuggla som ”hoade”. Därefter gick färden mot kommunens storskogar i Edsbro socken. I själva samhället Edsbro åkte vi norrut förbi Dumran och vidare mot nordväst förbi gården Björksättra, för att slutligen parkera bilarna vid vägskälet, strax väster om Björksjön. Deltagarna tog med sig medhavd matsäck och traskade i hjulspåren på den oplogade vägen i riktning mot Hållvik. Efter en dryg kilometers vandring så stannade sällskapet och lyssnade. Efter härmning så satte en slaguggla igång helt nära att ropa sitt mäktiga revirläte. Den arten har vi bara hört vid ett par tidigare tillfällen på föreningens uggleexkursioner under årens lopp. Undertecknad som hade förmånen att få lotsa de intresserade deltagarna var nu nöjd efter att ha hört tre arter ugglor, och hoppas att övriga kände det samma. Efter intag av fika så avslutades exkursionen.
BO GRANBERG
Hackspettmorgon, lördagen den 17 april.
Rapport har ej inkommit.
Fågelskådningens dag, söndagen den 9 maj.
I strålande vårväder och 20-gradig sommarvärme hörsammade ett 40-tal fågelintresserade ROF:s och RNF:s erbjudande att under Åke Tidigs ledning vandra runt i Vigelsjö Naturreservat. En ovanligt varm inledning på maj gjorde att många arter kommit tidigare än vanligt.
På gårdsplanen vid Vigelsjö gård lyssnade vi på blåmes och gråsparv innan promenaden gick ner mot Lommarviken där bl a gulsippor sågs. I vikens vass sjöng sävsångare och rörsångare, sothöna, gräsand och sångsvan sam i vattnet.
På ett pedagogiskt sätt förklarade Åke skillnaden mellan lövsångarens och svartvita flugsnapparens sång och visade på en steglits i en björk. Större hackspett, talgoxe och taltrast hördes, en nötskrika flög över och en fisktärna spejade av vikens vatten.
På stigen mot Ludden och spången över ån lyssnade vi på ärtsångare, svarthätta och grönsångare, en näktergal slog några slag och de mer uppmärksamma hörde en stenknäcks vassa läte.
De yngre deltagarna fascinerades av en kopparödla som låg och solade på stigen.
I ekbacken vid Ludden blev det fikapaus och Åke berättade om restaureringen av Ludden och berättade om fågelbär och slån som redan blommade. Lite tips och råd om kikare gavs också till intresserade deltagare.
Promenaden fortsatte längs banvallen och sävsparv hördes från vassen, gulsparv sjöng och ett par sångsvanar lyfte från Luddens minimala vattenyta.
Turen avslutades med sista delen av elljusspåret där rödhake och koltrast hördes och en vackert tecknad huggorm beundrades.
Åter vid bilarna fick de som ville ett exemplar av Roskarlen och det var tacksamma deltagare som gav Åke en applåd som tack för en verkligt lyckad Fågelskådningens dag!
Från ROF deltog också Bosse Granberg och Lennart Larsson.
LENNART LARSSON
Hornborgasjön, den 14-16 maj.
Vid 17-tiden på fredagseftermiddagen, i ett blåsigt och mulet väder, anlände vi till Hornborga-viken där vi parkerade bilen för att gå över maderna ner till Almeö där vi bodde under exkursionen.
Storspovar, gulärlor, rödbenor och massor av grågäss följde oss och i vattensamlingarna låg snatteränder och krickor.
Vid Almeö togs vi emot av Claes Hermansson och Leif Arvidsson som berättade om verksamheten vid sjön. Förutom inventeringar av häckande och rastande fåglar pågår flera specialstudier av olika arter.
De berättade bland annat att det finns ca 50 svarthalsade doppingar i sjön. Den har de senaste åren minskat något, men har fortfarande ett starkt fäste här. Skäggdopping är mycket vanlig, gråhake ganska vanlig medan svarthake och smådopping endast finns i ett fåtal par var.
Knölsvan hade inventerats från luften under veckan och 198 häckningar registrerades, några enstaka sångsvanhäckningar finns och minst 800 knölsvanar rastade i sjön.
Grågås är mycket vanlig och ca 4 000 ex hade räknats vid de lördagsinventeringar som genomförs varje vecka under vår och höst. Så fort häckningstiden är över ökar antalet snabbt till upp mot 10 000!
Den hårda betningen gör att maderna ser ut som golfgreener och vassen får inte chans att etablera sig igen i sjön (på gott och ont).
Övriga gäss som sågs var bläsgås, vitkindad, spetsbergsgås och fjällgås. Hybridisering mellan grågås och kanadagås är ganska vanlig och det går hybrider lite varstans, Claes berättade att en hybrid och en grågås med en unge har setts. Om det är en egen unge eller om den var stulen vet man inte, men lite oroande är det. Ett av projekten är att i år försöka märka 100 grågäss.
Förutom grågåskullar i mängd sågs också nykläckta tranungar på flera ställen. Ett annat projekt är att märka tranungar, ett arbete som kräver god kondition då enda sättet är att springa ifatt ungarna. De första tranorna som märktes vid sjön är nu tre år och flera av dem ses regelbundet vid sjön.
Lördagen var solig men ganska blåsig under dagen. Vi gjorde en tur runt sjön och första stoppet var vid Vaboden och Trandansen. Här fanns massor av fåglar att se. Förutom gäss och tranor sågs en hel del änder som snatterand, årta, skedand, bläsand, gräsand, kricka, brunand, vigg och knipa. Fyra mosnäppor exponerade sig fint och ett av sjöns häckande havsörnpar kom och fångade en gädda. Den var så stor att örnen fick simma iland med den!
Från tornet vid sjöns utlopp är det lättast att se gråhakedoppingarna. Även här är det gott om gäss och enligt uppgift hade prutgås setts tidigare på morgonen. Trastsångare sjöng på flera ställen utmed vallen och pungmesarna höll på med bobygge och exponerade sig fint i videbuskarna. Näktergal, härmsångare och gräshoppssångare sjöng också här. På maderna nedanför tornet spelade brushanar i alla möjliga färger och någon enstaka svartsnäppa sågs.
På eftermiddagen besökte vi Fågeludden där svarthalsade doppingarna är lätta att se på närhåll. Skrattmås är annars den dominerande arten och man beräknar att cirka 20 000 par häckar i sjön!
Här sågs också svarttärnor och en labb. Även här spelade brushanar och gulärlorna är vanliga. Bruna kärrhökar ses jagande överallt och enligt uppgift sågs en stäpphök under lördagen.
Kvällen blev helt vindstilla och klar och vi gick ut på Hornborgamaderna för att lyssna efter dubbelbeckasin som hörts spela med minst två ex för en vecka sedan, men det var bara enkelbeckasin, grönbena och rödbena som spelade ackompanjerade av storspovar och vipor och rördrommens tutande.
Söndagsmorgonen var om möjligt ännu finare och från tornet blickade vi ut över spegelblanka vattenytor fyllda av fåglar. Storskarvar fiskade eller satt och torkade fjädrarna och ibland blev det uppståndelse i skarv- eller skrattmåskolonierna när korparna kom och hämtade ett ägg. Även tranorna som häckar i närheten av kolonier äter ägg och ungar med god aptit och havsörnarna har verkligen dukat bord i sjön.
En vacker pilgrimsfalkhane skrämde upp en del fågel innan den satte sig i ett dött träd i Almeöviken.
Totalt 101 arter blev det under helgen och det var verkligen synd att det inte var någon mer ur ROF som ansåg det mödan värt att tillbringa en helg i en av de absolut finaste fågelsjöar vi har i Europa. Den som upplevt sjön innan restaureringen kan inte riktigt fatta att det kunde bli så bra och att den drar så ofattbart stora mängder av fåglar.
LENNART LARSSON
Nattsångarexkursion, fredagen den 11 juni.
Himlen var hotfullt molnig då kvällens, till antalet 14, exkuranter samlades vid Norrteljebåten. Med tanke på nederbördsrisken valde vi att starta försiktigt och se vad stadens närområde hade att erbjuda i nattsångareväg. Således begav vi oss till Lindholmen för att lyssna av Norrtäljevikens vassar. Som vanligt gavs där möjlighet att jämföra likheter och olikheter i sången hos rör- och sävsångare. promenaden gick vidare ut bakom reningsverket och fler rörsångare började sjunga i skymningsljuset. Strax började också en kärrsångare sjunga sporadiskt och efterhand hörde de mer skarpörade deltagarna den första gräshoppsångaren. Denna fick snart sällskap av ytterligare minst två gräshoppsångare i området, varav en som satt en bit ut i en åker hördes mycket bra. Från Sessön hörde rådjur bröla. När vi vände bakåt flög några gräsänder över våra huvuden och bland dessa fanns också en snatterand. Åter vid bilarna hördes ytterligare en gräshoppsångare åt Emmaus till. Därefter var det dags för njutningsfull fikastund med tillhörande lukt från reningsverket. Precis när vi var på väg in i bilarna för att åka vidare mot Roslags-Bro började en kattuggla hoa. Nöjda med detta gjordes nästa stopp först vid gamla brandstationen i Drottningdal. Där hördes en kattuggleunge tigga. Sedan stannade vi vid Bottnaavfarten för att bättre kunna lyssna av Brosjön. Tyvärr blåste det ganska rejält så det var bara de mer röststarka arterna vi lyckades höra, d v s två näktergalar och en rördrom vardera från Brosjön respektive, på avstånd från Ösmaren. Sista stoppet för kvällen gjordes vid Ekeby men inga nya arter tillfördes. Några av oss lyckades dock se en kattuggla sitta på en stolpe vid avfarten mot Väsby efter att exkursionen officiellt hade avslutats.
MAGNUS BLADLUND