Väddö skjutfält

En av våra bästa, men minst kända fågellokaler

 
Första gången jag besökte Väddö skjutfält var en höstdag. Jag har bara svaga minnen av den gången, men det jag kom ihåg var dels att det var en hel del öppna buskmarker som såg spännande ut och dels att det fanns flera små, grunda havsvikar med uppspolad tång och låg vegetation – som gjort för att leta dvärgbeckasin vid regnig väderlek.
Det kan vara besvärligt att lära känna området. För det första kan det vara skjutövningar där, och då är det beträdnadsförbud. Man får inte heller gå var som helst. De södra delarna av området, kring husen, är avstängda för allmänheten året runt.

Väddö skjutfält kan i första hand nås från två håll, dels längst i norr och dels från infartsvägen i söder. Den norra entrén finns i anslutning till den lilla Karviken, som nås via små skogsvägar från Senneby. Den södra delen av området nås enklast genom att följa infartsvägen till skjutfältet som återfinns söder om Västernäs längs vägen mot Simpnäs. Längs denna väg finns flera mindre ”militärvägar” in i området. Dessa är ofta döpta efter någon av områdets gamla potentater. För att undvika de avstängda delarna av fältet så kan man med fördel följa Sundins väg österut. Observera dock att man innan varje besök själv måste kontrollera att det inte pågår skjutövningar.

Visa Väddö skjutfält på en större karta

Det är helt och hållet på grund av militären som denna del av Väddö inte har exploaterats med fritidshusbebyggelse. Det är också på grund av de militära verksamheterna som området innehåller så mycket spännande biotoper. För att kunna fungera som skjutfält så behöver det finnas stora sammanhängande öppna ytor. Det som gör dessa extra spännande är att underlaget till delar utgörs av sand, vilket resulterat i en närmast stäppartad natur. Vid anläggandet av de yttre delarna av skjutfältet så har tidigare grunda havsvikar stängts in och utgör idag små vassrika dammar.

Jag har fortsatt att besöka skjutfältet under de senaste åren, företrädesvis på våren och försommaren. Det är inte i första hand för att kolla sträcket – då är de närbelägna Rönnskärs udde och Sennebyhaken bättre – utan för att studera buskmarkerna häckfåglar och eventuella försommargäster.

De två bästa platserna att besöka tycker jag är Örviken i norr och Långören i söder.
Örviken är skjutfältets största grunda havsvik. Den omges på norra sidan av buskmarker med havtorn och nypon och kan vara riktigt bra för sångare, främst ärt- och törnsångare. I själva Örviken brukar det ofta rasta vadare, främst storsnäppor som grönbena och gluttsnäppa. Vid lågvatten kan det även vara bra rastplats för calidrisvadare.

Långören i söder utgörs till större delen av en konstgjord udde av sand och grus, som hållits buskfri. Det är en av skjutfältets större öppna ytor och omges av dammar, vass och uppväxande lövungskog. Detta är ett bra område för att se buskskvätta, törnskata och större strandpipare. Flera gånger har jag här även stött trädlärka.

Brynmiljöerna mellan de öppna ängspartierna och den innanförliggande barrskogen tillhör de mest artrika på hela skjutfältet. Både gök, göktyta, rosenfink, steglits och härmsångare.

Över dammarna kan det under varma dagar samlas stora mängder svalor och ibland tornseglare. Lärkfalk jagar ibland svalor och sländor och andra rovfåglar som ofta besöker området är bivråk, brun kärrhök och havsörn. Trana och vattenrall tillhör häckfåglarna i dammarna, som också lockar till sig nattsångare. Kärrsångare är årlig och vid Örviken är busksångare rapporterad. Även rördrom har tillfälligt hörts i de södra vassdammarna.

I norra delen av skjutfältet finns det en hel del öppna till halvöppna marker med gammal tallskog. Det brukar vara en bra plats att höra nattskärra på under lugna nätter i juni månad.

Från Långören kan man med tubkikare spana ut över de små låga sandskären i söder. Här finns det ett rikt fågelliv med måsar, tärnor, vadare och simfåglar. Gravand ses ibland på vårarna. Vid sämre väder kan det rasta en del vadare på skären och längs de grunda stränderna. Det gäller både kärrsnäppor och grönbenor och ibland andra arter. Rödbena tillhör häckfåglarna.

Under sensomrar på 1970- och början av -80-talet bedrevs ringmärkning av i första hand blåhake i vassområdena kring Långören. Förutom blåhakar fastnade rörsångare, kärrsångare, sävsparvar och en och annan videsparv och lappsparv. Så småningom flyttades dock denna märkning till Norrtälje reningsverk, som beskrivits utförligt i tidigare nummer av Roskarlen.

Text: Kristoffer Stighäll

Senaste veckans observationer på Väddö Skjutfält >>

Mer lokalinformation >>

Mer information från Försvarsmakten >>

Fler bilder från Väddö skjutfält. Klicka på bilden om du vill se den i större format: