 Läge: Skedviken är belägen knappt fyra mil öster om Uppsala och en halvmil nordväst Rimbo samhälle. Även Även om det finns bussförbindelser till dessa trakter är det en stor fördel om man har tillgång till egen bil. De delar som är lättast att nå från allmän väg är den norra, västra och södra. Tyvärr är det också här som vassen har sin största utbredning, men det finns ändå några utmärkta obsplatser. Dessa är udden vid sörbodavikens strand (skogsväg från väster leder ner hit), Mörby ruin (nås från Fasterna kyrka), udden väster om Djurgården (nås från vägen till Djurgården) samt piren nedan Rånäs sjukhem. Från de två första har man utblick över respektive del av sjön medan de två senare ger mycket god utblick över den stora, öppna vattenytan.
Biotop: Skedviken ligger i jordbruksbygd och har odlad mark inpå stränderna i väster, norr och öster. Det är bara i söder som sammanhängande skog börjar vid sjöstranden. Sjön är grund och en ganska tyisk slättsjö, även om vassen inte har en så omfattande utbredning. Vassen är mestadels begränsad till en bård längs stranden och sjöns form gör att Skedviken har en stor öppen vattenyta. I den sydligaste viken, Sörbodaviken, har vassen sin största utbredning och bildar här en bred bård längs den västra stranden. Där den odlade marken når inpå sjön löper en bård av alskog längs stranden innanför vassen. Vid Uggelnäs i väster betas strandängen fortfarande och här finns en blå bård mellan den välbetade stranden och den utgesade vassen. Den skogklädda stranden i söder saknar nästan helt vass och är också mer höglänt. Fåglar: Skedviken är mest känd för den rikliga förekomsten av stor- och salskrakar under senhösten. Sjön är dock värd att besökas även vid andra tider av året. Förutom rastande sjöfåglar under vår och höst hörs rördrom i vassen och flera arter nattsångare längs stränderna under försommarnätterna. Höst. Har man bara möjlighet att besöka Skedviken vid något enstaka tillfälle under året är det till senhösten detta besök ska planeras in. Särskilt om man vill se många sjöfåglar. Under andra halvan av oktober och in i november samlas här ett stort antal storskrakar, ofta 2000-3000 individer. Det är en imponerande upplevelse att se dem samlade i en enda flock när de bedriver sitt gemensamma fiske fram och tillbaka över sjön. Storskrakeflocken brukar också dra till sig andra arter, fråmst måsfåglar, som drar nytta av eller parasiterar på den fisk som skrakarna fångar eller driver upp till ytan. Också havsörn dras gärna till flocken men då kanske inte i första hand för att stjäla fisk, utan för att ta för sig av skrakarna. Även salskraken samlas vid denna tid. De tre bästa platserna för denna art är Sörbodaviken, Mörbyviken samt viken vid Rånäs. Har du tur kan du få se en flock innehållande upp mot hundratalet individer! I oktober ser alla mer eller mindre honfärgade ut men i november får allt fler hanar sin praktdräkt. I övrigt varierar antalet rastande sjöfåglar avsevärt från år till år. Vissa höstar samlas hundratals sothöns och simänder, framför allt i Sörbodaviken, medan antalet är nästan försumbart andra år. Den kraftiga variationen beror i huvudsak på födotillgången. Vassen i denna vik är för övrigt också en säker lokal för skäggmes. Är vinden svag kan man höra dem från obsplatsen på udden. En annan art som också ökat under senare år är hägern. Vid dikesmynningen i Mörbyviken finns ibland upp till några tiotal exemplar. Vår. Även under denna årstid rastar en hel del sjöfåglar. I april kan några tiotal salskrakar och några hundra individer av den större arten räknas in. Under den första halvan av maj ses regelbundet smärre flockar av sjöorre ute på sjön, ibland också alfågel och svärta. Under maj drar ockse den stora vattenytan till sig stora mängder måsar och tärnor. Nu observeras och brun kärrhök, fiskgjuse och lärkfalk jagande över sjön och längs stränderna. På deodlade markerna häckar fortfarande något enstaka par storspov och på den betade strandängen vid Uggelnäs, där den blå bården finns, observeras årta och skedand regelbundet. Här har även gråhakedopping setts på bo och strandskata har misstänkts häcka. Sommar. Ett besök i juni förläggs med fördel till en vindstilla och ljummen natt. Oftsa hörs rördrommen från vassen och längs stränderna sjunger näktergalar och gräshoppsångare. Det finns också goda chansen att höra mer exklusiva nattsångare, t ex flod-, kärr- och trastsångare, med tur kanske också ytterligare någon art. De delar av sjön som i första hand besöks under försommarnatten är sörbodaviken, Mörbyviken samt Rånäs. I parken vid Rånäs sjukhem finns nästan varje år tiggande kattuggleungar och efter gryningen kan härmsångare, rosenfink och stenknäck urskiljas i den massiva fågelkören. Sommargylling har aldrig rapporterats från parken men det beror säkerligen mest på att parken inte avlyssnats i den utsträckning den borde. Häckande sjöfåfåglar utgörs av de arter som normalt förekommer i slättsjöar, t ex skäggdopping, knölsvan, gräsand och sothöna. Den nästan totala avsaknaden av öar gör dock att antalet häckande änder och måsfåglar är ganska få. Under senare år har flockar av grå- och kanadagäss börjat samlas vid sjön under sommaren och förhösten och som en följd av detta har båda arterna också börjat häcka med några par. Övrigt: Skogsvägen ner till Sörbodaviken är enskild och du får inte köra på den utan ägarens tillstånd, även om bommen är uppfälld. Detsamma gäller vägen ner till Djurgården. För övrigt kan nämnas att även om utsikten från Mörby ruin är mycket bra och att denna obsplats kan rekommenderas så är den privat egendom och får således inte beträdas om det inte uttryckligen står att det är tillåtet. Det går dock utmärkt att spana av viken även från berget nedanför ruinen. Källa: Fågellokaler i Uppland & Stockholms län
Fler bilder från Skedviken. Klicka på bilden om du vill se den i större format:
|
← Föregående → Nästa | ||||
| ↑ Upp ← Föregående → Nästa |
Senaste veckans observationer i Skedviken >>
