Skatudden

Från bussterminalerna i Norrtälje och vid tekniska högskolan i Stockholm finns direktförbindelser med Grisslehamn. Till Skatudden kommer man på en mindre väg som leder österut från busshållplatsen vid färjeterminalen. Den första sträckan är asfalterad och leder genom ett mindre villområde. Den andra är en smal enskild grusväg som börjar efter villamrådet och slingrar sig genom skogen mot udden. För bilburna besökare finns goda parkeringsmöjligheter vid slutet av vägen. Bästa översikten av fågelsträcket har man från de högt belägna bunkrarna nära uddspetsen. Efersom avstånden till fåglarna ofta är flera kilometer, bör man vara utrustad med tubkikare.

Visa Skatudden på en större karta

Klicka på kartan ovan för att se den i större format.

Biotop: Skatuddens yttersta del består mest av kala klippor, stenhällar och klappersten. På lämpliga ställen har småtallar, enstaka albuskar och havtornsbestånd fått fotfäste, och 150 m innanför strandklipporna tar en tätare barrskog vid påp en matta av huvudsakligen mossor samt blåbärs- och lingonris. I stora delar av Byholma är barrskogen den dominerande vegetationstypen. Havet utanför udden är relativt djupt, men i nordväst och söder finns grundare områden och kala skär och bådor, av vilka en del är omtyckta viloplatser för bl a akarvar, änder och måsfåglar.

Fåglar: Skatudden är en utpräglad sträcklokal. Häckfågelfaunan är föga märklig och omfattar i stort vanliga skärgårdsarter, t ex knölsvan, svärta, ejder, småskrake, strandskata, rödbena och drillsnäppa. I närheten finns dessutom något enstaka par av kanadgås, roskarl, labb och skärpiplärka. De senaste åren har listan utökats med vitkindad gås (2 par 1998), medan silltruten nästan helt har förvunnit.

Vid Skatudden är det framförallt höststräcket som drar till sig ornitologernas uppmärksamhet. Detta kan under lämpliga dagar vara av imponerande omfattning. Här möts två sträckvägar. Dels kommer fåglarna österifrån över havet från Finland och fortsätter in över Uppland mot sydväst eller väst, dels kommer de norrifrån och följer kustlinjen söderut. Insträcket från öster omfattar normalt 80-85 % av det totala sträcket och utgörs huvudsakligen av tättingar (huvudsträckperiod aug-okt), gäss (sept-okt), storskrake (okt-nov), rovfåglar (sept-okt), skrattmås (juli-okt), ringduva (sept-okt), storskarv (sept-okt), simänder aug-okt), dykänder (aug-nov), vadare (juli-sept) och måsfåglar(juli-nov).

De flesta sjöfåglarna kommer från havet öster om Singö och passerar vanligen udden på långt håll. Övriga sjöfåglar styr mot sydost och Singöfjärden (väster om Singö) och rundar udden eller tar en genväg över Byholma. Insträcket är störst vid vindar från sydväst/väst (svaga till måttliga) och ost-sektorn (svaga till friska), medan sydsträcket gynnas av nordvindar (måttliga till hårda), ofta i samband med kalluftsinbrott över Finland. Det är inte ovanligt med stora sträck av lommar, änder, gäss och måsfåglar under dagar med dålig väderlek, om bara vindriktingen är den rätta. Vid vindar från ostsektorn (ofta friska till hårda) kommer den sjöfågel som normalt har en ostligare sträckväg, närmare Väddökusten.

Exempel på högsta dagssummor för ett urval av arter: ator/smålom 800, vitkindad gås 3700, småskrake 1050, blå kärrhök 89, duvhök 41, duvhök 41, sparvhök 454, kärrsnäppa 1900, myrspov 800, skrattmås 2100, ringduva 8000, tornseglare 2600, hussvala 2150, ängspiplärka 7000, svartmes 525, kråka 19000, bergfink 45000, gråsiska 8000, tallbit 1570 och lappsparv 79. Kråka och blå kärrhök uppvisar här unika sträcksummor för svenska sträcklokaler. Högsta totalsummor under en höst för dessa arter är 84000 respektive 331. Invasionsarter som hackspettar, mesar, kungsfågel, siskor och korsnäbbar är karaktäristiska för lokalen. Tretåig hackspett, bändelkorsnäbb och tallbit har periodvis iakttagits under flera år sedan 1970-talet.

På våren är det framförallt sträcket norr som tilldrar sig den största uppmärksamheten. Sträcket ut över havet är mindre koncentrerat och mer svår överskådligt. Kraftiga sträck har iakttagits under dagar med vindar från sydsektorn. I april sträcker ejder, alfågel, ringduva och fink norrut i flera tusental, och bl a kråka, blå kärrhök och jorduggla har setts sträcka ut mot åland. Bofink är talrikast med dagssummor på uppemot 15000 omkring mitten av månaden. Från slutet av april till mitten av maj passerar stora mängder stor- och smålommar, som mest 458 på en dag. Den 1 maj 1997 iakttogs hela 15000 ängspiplärkor på nordsträck. Ndra anmärkningsvärda dagssiffror under maj är 1000 viggar, 1500 svärtor, 180 fjällvråkar, 600 strandskator, 500 myrspovar och 80-100 roskarlar. På byholma inklusive närliggande skär har ca 240 arter iakttagits genom åren, därav 227 enbart från observationspunkterna ute på Skatudden. Förteckningen över sällsynta och sporadiska arter som abserverats efter 1970 är lång och innehåller bl a svartnäbbad islom, vitnäbbad islom, stormfågel, ägretthäger, fjällgås, rödhalsad gås, alförrädare, praktejder, vitnackad svärta, brunglada, brunglada, stäpphök, större skrikörn, jaktfalk, bredsjärtad labb, storlabb, fjällabb, vittrut, ismås, alkekung, kungsfiskare, gråspett, berglärka, fältpiplärka, forsärla, lundsångare, taigasångare, lappmes och snösiska.
Omkring Grisslehamn förekommer under häckningstid näktergal, härmsångare, törnskata och rosenfink i enstaka par, medan härfågel, svart rödstjört, busksångare, trastsångare, och sommargylling är sporadiskt observerade. Kärrsångare har häckat tillfälligt. Rörhöna är påträffad i kärret vid kyrkan. Från fiskehamnen finns fler vinterfynd av smådopping.

Övrigt: På en klippa vid sidan om Grisslehamnsviken ligger Albert Engströms ateljé. Dit kommer man på en gångväg från parkeringsplatsen vid kyrkan.

Källa: Fågellokaler i Uppland & Stockholms län  
Text: Sven Eric Swanqvist  

Senaste veckans observationer i Skatudden >>

Mer lokalinformation >>

Fler bilder från Skatudden. Klicka på bilden om du vill se den i större format: