Rönnskärs udde och Sennebyhaken

När du har passerat över bron i Älmsta tar du omedelbart vänster, mot Sandvikens badplats. Efter att ha passerat vägkorset strax före badplatsen når du efter 1,9 km en mötesplats för bilar på vänster sida och omedelbart därpå, på höger sida, en avsnörd vägslinga som ej längre använfs för biltrafik. Vid denna vägslinga kan du parkera bilen. En stig leder de sista 200 metrarna genom strandskogen ned till obsplatsen vid den gamla bunkern. Stigen börjar vid mötesplatsen.

Följer du vägen vidare till där den slutar, kommer du fram till Sennebyhaken. Här kan du parkera bilen och följa stigen ut på den lilla halvön. Denna halvö är mer utsatt för väder och vind än Rönnskärs udde.

Visa Rönnskärs udde på en större karta

Klicka på kartan ovan för att se den i större format.

Biotop: På kartan är Rönnskärs udde avgjort en udde, men på plats är den inte särskilt uttalad. Stigen slutar där strandskogen upphör och där en smal bård av klippor tar vid innan Ålands hav börjar. Stranden är relativt brant och utanför udden ligger havet öppet, endast ett fåtal kala bådor bryter vattenytan.

Fåglar: Det är under hösten som fågelsträcket är som intesivast. Redan i juli är vadarsträcket i full gång. De riktigt bra dagarna med många sträckande är dock få, det gäller att vara på plats vid rätt tillfälle. Vind från sydost brukar kunna ge bra sträck och har också den fördelen att vadarna pressas in mot land. Vind från ost pressar för övrigt all sjöfågel närmare stranden.

I september är sydsträcket av simänder som intensivast. Bläsänder och krickor är talrikast, men även en del stjärtänder finns med i flockarna. En bra dag kan några tusen bläsänder och flera hundra krickor inräknas. Passerar dessa simandsflockar därtill på nära avstånd, är detta något av det roligaste man kan uppleva i fågelväg.

Slutet av september och början av oktober är kanske den allra tiden. Simänderna är fortfarande på väg men även lommar, viggar, svärtor, sjöorrar och ejdrar ses i stora antal. Nu anländer också de första alfåglarna till de grunda vattnen utanför udden. Vid hård ostlig vind kan ett fyrsiffrigt antal sydsträckande prugäss inräknas under en dag.

Även insträcket från öster är som bäst i skiftet september-oktober. Svag vind, eller vind från nord, gärna i kombination med kalluftsinbrott över Finland, ger mängder av inkommande tättingar och andra arter. Talrikast bland tättingarna är ängspiplärkor, grönsiskor och bo-/bergfinkar. Likaså är insträcket av rovfåglar. Ibland omfattande vid denna tid. Vanligast är sparvhökar och blå kärrhökar.

Kring mitten på oktober är kråksträcket som bäst. En bra dag kommer gråkapporna i en strid ström in över Väddökusten. De kan då räknas i flera tusental. Även flockar av kajor och en del råkor finns bland kråkorna. Vid denna tid kan alfåglarna räknas i fyrsiffrigt antal utanför udden. Bland dem kan man också hitta täta flockar av sjöorrar samt en del kvardröjande ejdrar och svärtor. Enstaka lommar och doppinar brukar också finnas.

Ett besök i november ger en del kvardröjande sjöfåglar av flera arter bland alfåglarna. Vissa höstar är trafiken av invasionsarter omfattande. Särskilt gråsiskorna kan vara mycket talrika men även mesar och korsnäbbar förekommer ibland individrikt. Nu är rätta tillfället att få se tallbit men då krävs lite tur.

Vinter. Är havet isfritt finns det sjöfåglar kvar genom hela vintern. Alfågeln är i särklass talrikast. Smålom, storskarv, svärta, sjöorre och småskrake är exempel på arter som ses mer eller mindre reglebundet, men även alförrädare och praktejder har observerats.

Vår. En tidig vår inleds sjåfågelsträcket redan i mars. Det är i huvudsak ejdrar och knipor, viggar och storskrakar som passerar nu. Vanligtvis är det bara ejdern som räknas i flera hundra exemplar medan de övriga arterna är mer fåtaliga. Bland ejdrarna kan det löna sig att leta efter praktejder. Även grågåsen anländer vid denna tid och enstaka gravänder observeras.

I mars-april passerar tofsvipor, skogs- och ringduvor, sånglärkor, starar, finkar och många andra arter mot norr över skogen och längs med stranden. Lapp- och snösparv samt vinterhämpling ses också. Under en morgon med svag vind och värme från söder kan trafiken av dessa landbundna arter vara mycket intensiv över strandskogen.

I slutet av april och i början av maj består sjöfågelsträcket av bl a storlommar(några hundra har inräknats under ett par morgontimmar), simänder, svärtor, sjöorrar och småskrakar. Skäggdoppingar rastar på havet och med lite tur kan man hitta både svart- och gråhakedopping. Utöver sparvhökarna och blå kärrhökar ses nu också enstaka individer av andra rovfågelarter. De flesta undviker att ge sig ut över havet utan följer stranden mot norr. Havsörnen ses regelbundet från udden.

Senare i maj har fågelsträcket avtagit men kan fortfarande vara ganska omfattande, särskilt under de allra första morgontimmarna. Vadare och tärnor tillhör de arter som ses nu. Arter som man normalt inte ser i inlandet men som ses vid Rönnskärs udde är t ex roskarl, labb, alkor och skärpiplärka. Även om sträcket är magert, kan det alltid löna sig att leta efter rastande tättingar i strandskogen. Det finns goda chanser att hitta blåhake och rödstrupig piplärka kring mitten av maj. Sennebyhaken är en bra lokal för dessa.

Övrigt: Rönnskärsudde har inget skydd men givetvis måste du trots detta visa hänsyn mot de fritidsboende som bor i uddens närhet. Gå inte in på tomtmark och kör försiktigt på den väg som leder fram till udden. Parkera inte bilen så att du blockerar för andra som skall fram.

Källa: Fågellokaler i Uppland & Stockholms län  Text: Bill Douhan  

Senaste veckans observationer i Rönnskärs udde >>

Mer lokalinformation >>

Fler bilder från Rönnskärs udde. Klicka på bilden om du vill se den i större format: