Kundbysjön

Visa Kundbysjön på en större karta

Klicka på kartan ovan för att se den i större format.

Biotop: Genom Rimbo rinner Vallbyån som ingår i Norrtäljeåns avrinningsområde. Strax sydost om samhället, cirka två km från dess centrum, vidgar sig ån och resultatet av detta är Kundbysjön. Sjön omgärdas huvudsakligen av sankängar, men också av en del träd- och buskridåer. Ovanför sankängarna tar odlad mark delvis vid. Markerna kring Kundbysjön är låglänta vilket, tillsammans med trädridåer, gör det svårt att få insyn i sjön. Från Skiljeberget, beläget strax norr om sjön, där byvägen korsar den gamla banvallen, har man god utsikt över sankängen i väster och den västra delen av vattenytan, men avstånden är relativt stora. För att kompensera för de långa hållen och göra såväl denna sankäng som merparten av sjöns vattenyta mer lättöverskådlig, uppfördes inför våren 2015 ett fågeltorn i den norra kanten av sankängen, väster om sjön.
Kundbysjön var redan på 1940-talet känd som fågelrik med såväl en koloni av skrattmås som häckande brun kärrhök. Sjöns läge nedströms Rimbo gjorde att det mestadels dåligt renade vatten som tidigare tillfördes Kundbysjön genom Vallbyån gjorde att sjön under andra halvan av 1900-talet snabbt grundades upp och växte igen. Så småningom blev sjön så uppgrundad att dess botten ofta var frilagd under sommaren. Situationen var under 1980-talet så allvarlig att frågan om den skulle restaureras utreddes. Efter detta togs ett beslut att en restaurering skulle genomföras och den utfördes åren 1989–1990.
Restaureringen genomfördes dock inte med omsorg om sjöns fåglar och andra naturvärden. Skälet var istället att Kundbysjön skulle fortsätta att vara en sjö och därmed även framgent kunna fungera som en näringsfälla, det vill säga ta mot och lagra näringsämnen som annars skulle rinna vidare i vattensystemet. För att nå detta mål valde man att gräva bort merparten av den bladvass som fanns, men också att fördjupa sjön genom att gräva bort bottensediment och göra den i sin helhet cirka en meter djupare. Följden av detta blev att sjön åren närmast efter restaureringen mest liknade en vegetationsfri bassäng nästan helt utan fåglar knutna till denna. Mycket av det sediment som grävdes bort deponerades längs stränderna, men också på sankängen i väster, och det var här de få fåglar som inledningsvis fanns kvar häckade. Sankängen fortsatte dock att vara en rastplats för i första hand änder och vadare under flyttningstider.
Med åren har sjön åter allt mer börjat likna en naturlig sjö med ett fungerande ekosystem. Den inledningsvis till synes livlösa vattenbassängen har numera fast vegetation såväl längs stränderna som flytande ute i det öppna vattenområdet. Detta har gjort att sjöfåglar i allt större utsträckning har börjat häcka i sjön och att de även rastar under vår och höst i likaledes ökande antal. Detta är en positiv utveckling som förhoppningsvis kommer att fortsätta.

Övrigt: Häckfågelfaunan som hör till själva sjön karaktäriseras för närvarande (2010-talet) av grågås som häckar med några tiotal par, men här finns även bland annat skäggdopping, knölsvan, kricka, gräsand och sothöna. I sjöns vassar brukar det häcka ett par brun kärrhök, men också något par trana. På sankängen i väster har flera par tofsvipa sina bon, men även, åtminstone vissa år, mindre strandpipare och rödbena. I omgivningarna häckar såväl havsörn som duv- och sparvhök, ormvråk, fiskgjuse samt lärkfalk och dessa jagar gärna vid och kring sjön.
Kundbysjön har dock sitt största värde som rastplats för flyttande fåglar under vår, men tidvis även under höst. Tack vare ån som rinner genom sjön blir Kundbysjön isfri tidigt under vårvintern och håller sig mer eller mindre sådan fram till dess vintern börjar på allvar. Finns det öppet vatten, i sjön eller i Vallbyån som mynnar i väster, kan man finna gräsänder och strömstare, men ibland även sångsvan och gråhäger, här även under vintern. När isen börjar ge sig på sjön under den tidiga våren anländer snart de första sjöfåglarna från söder, i första hand änder som knipa, vigg och storskrake, men även sothöns, grågås och svanar. Grågässen kan snart räknas i tresiffriga antal medan flockar av sädgäss och sångsvanar också går ned för att rasta. Lite senare, när våren har fortskridit så långt att snön börjat försvinna på allvar och sankängarna har översvämmats, anländer fler änder och särskilt simänder kan ses rasta mer eller mindre talrikt på den vattendränkta sankängen i väster. Gräsand och kricka kan tidvis, om förutsättningarna är de rätta, räknas i tresiffriga antal medan bläsand kan förekomma med flera tiotal individer. Skedand, stjärtand och snatterand ses regelbundet, men även årta kan förekomma. Rastande änder och gäss drar till sig havsörn som nu ses dagligen medan brun kärrhök jagar mindre byten och fiskgjusen, en eller flera, fångar vandrande fisk i ån och i sjön.
När våren har framskridit ytterligare kan det i maj ibland rasta sammantaget flera hundra vadare av ett flertal arter på sankängen. Vanligast är Tringa-arter som grönbena samt glutt-, svart- och skogssnäppa, men även brushane kan då räknas i flera tiotal. Även enkelbeckasin kan rasta talrikt, vilket dock uppmärksammas först då en rovfågel råkar skrämma upp dem. Enstaka individer, eller smärre sällskap, av flera andra arter vadare rastar tillfälligt på sankängen, medan flockar av ljungpipare rastar på omkringliggande åkrar. Under maj födosöker det ofta flera tiotal tärnor över sjön. Det är i första hand fisktärnor som stannar till här under flyttningen, men även silvertärnor kan ses emellanåt. En och annan skräntärna passerar också. Skrattmås häckar inte, men även de ses födosökande i varierande antal. Bland dessa kan man med lite tur också hitta någon dvärgmås.
I juni har de rastande fåglarna flyttat vidare, men nu kan ett besök under den mörka delen av dygnet resultera i att flera nattaktiva arter registreras med hörselns hjälp. I buskmarkerna kring sjön kan man hitta i första hand näktergal och gräshoppsångare, men med tur även andra arter som flod- och kärrsångare. Kornknarr har hörts och även rördrom från sjöns vassar. Har man ögonen med sig kan man få se en jagande katt- eller hornuggla.
Även under sensommar och höst kan det ibland rasta många fåglar vid sjön. Grågäss brukar då kunna räknas i åtskilliga hundratal och finns det vatten på sankängen kan här rasta åtminstone flera tiotal individer av olika arter.
Avslutningsvis kan nämnas att det som en följd av att Kundbysjön sedan lång tid tillbaka varit känd som en bra fågellokal har här genom åren, utöver vanliga fåglar, även setts en rad mer eller mindre ovanliga arter som till exempel svart stork, brun glada, aftonfalk och dammsnäppa.

Källa: Fågellokaler i Uppland & Stockholms län, Text: Bill Douhan

Senaste veckans observationer i Kundbysjön >>

Mer lokalinformation >>

Fler bilder från Kundbysjön. Klicka på bilden om du vill se den i större format: