Hjälstaviken 21 september

Denna dag blåste milda sydvästliga vindar. Det var halvmulet vid parkeringen vid morgonsamlingen i Norrtälje. Två ladusvalor sträckte söderut. Kanske var de bland de sista innan insekterna tynar bort och höstmörkret sluter sig. Enstaka dubbeltrastar brummade ivrigt medan de med bågliknande flykt drog vidare. Nio kanadagäss flög kacklande västerut. Fem fågelskådare slöt upp för flykt västerut mot nästa rastplats - Hjälstaviken.

Väl där landade vi vid den västra sjödelen och tornet. En mångfald av olika artrepresentanter hälsade oss välkomna!. Enstaka stenskvättor flög mellan stenar och stängselstolpar vid Kokullen. En flock på 100 steglitsar födosökte ivrigt bland cikoriablommor och tistlar. Naturens dräktighet var på fallrepet men antalet fröbärare desto fler. Så kom då regnet! Tillflykt till fågeltornet för att stå under tak. Så tillbringade vi dagen. Upp i tornet när duschen var av och ner under tak när duschen var på.

Fåglarna förföll däremot att ta det lugnt. Bra fjädrar är bra isolat. I vattenbrynet födosökte ett femtital kärrsnäppor, större strandpipare (3 ex). I vattnet fanns bläsänder, krickor, gräsänder, skedänder (2 honor) och ett stjärtandpar. Imponerande var den stora flock tofsvipor som ibland flög upp i svartvita böljande färgskiftningar. Två bruna kärrhökar satt för det mesta på sina favoritpinnar. Den ena gav upphov till visst huvudbry med att vara ovanligt ljus, ja nästan vit på hjässan. Kanske var det ljuset från himlen som bidrog.

Vackert att beskåda var de sammanlagt fem ägretthägrar som födosökte längs vasskanterna. De har konkurrerat ut gråhägrarna som det bara  fanns något enstaka ex av. Utanför fågeltornet ligger en liten igenslammad ö. Här tilldrog sig vårt intresse då det då och då framskymtade en myrspov och en haltande storspov. De var inte lätt att hitta bland ett femtital brushanar och grågäss.

Vitkindade gäss fanns i spridda småbestånd och sammanlagt blev det nog ett femtital. En havsörn vänslades med kärrhökarna medan en sparvhök skrämde upp fågelflockarna. Det är märkligt att de är mer rädda för en sparvhök än en havsörn. Sävsparvar pep, ängspiplärkor tjippade och sånglärkor lockade. Annars var det ganska tyst. Cikadavårtbitarna som brukar svirra längs vägen till tornet var också tysta. Bara enstaka backgräshoppor surrade.

Så var det dags för hemfärd. 35 arter blev ihopräknade. Inte så tokigt.